I en annan del av Agneberg

Idag har jag något att säga till alla språkare. Det är ingen idé att önska att allt vore annorlunda, för det är som det är. Man kan bara göra det bästa av vad man har fått, och försöka förändra det som går. Ibland kan livet kännas för jäkligt, men ingenting varar för alltid.

Livet är fullt av vackra saker och vackra människor. Alla är egna små pussel, egna tavlor och motiv. Ingen är den andra lik. Finns det något bättre än att lägga pussel? Man skapar en människa, för sig själv. Ibland kan vissa bitar ligga fel, ibland kan det vara stora stycken som man får ta bort och börja om på.

Kan jag räkna med er om allting skiter sig en dag? Har jag någon att ringa då?

I torsdags fick jag höra av en annan språkare (dock inte från språkeliten), att jag såg ut att vara en riktig killtjusare...

//G