Pearls Of Light
Sinnesstämningen svänger, upp och ner, upp och ner... Ena stunden känns det ljust andra stunden mörk, uppgivet, tomt och helt fel... Det känns, ja, det känns... Jag vågar påstå att det känns...! Vakande på rätt sida idag och har lyckats hålla mig på en jämn nivå hela dagen.
Det är vår och sommar i luften, jag åt jordgubbar och glass, drack fyra koppar kaffe och gick till och med in för att skriva en novell ihopp om att vinna andrapris i mimersbrunns novelltävling, en weekend i en storstad. Åh hej, jag vill ut och känna storstadspulsen!
På tal om puls, min egen puls kände jag faktiskt idag... Dunk, dunk, dunk... Tänk, jag höll ett så kallat argumenterande tal inför hela klassen. Men äh, det var väl ingenting...
Har inte varit där nere i svängen idag trots att jag kanske borde, med tanke på det där talet och att jag fick ansvaret för en förtvivlad och otröstlig 2-åring(vilket kan vara oerhört krävande...!) Tänker på vad Anne-Maj har sagt, men skulle gärna lärt mig lite mer om de där små trotsvarelserna och hur man ska tas med dem. Men när ingenting funkar så vad ska man göra? Det gäller dock att följa Goleman där och kunna ha kontroll över sina känslor såpass att man klarar av att stå emot impulsen att också själv slänga sig på golvet och skrika. (Hehe, det ska bli roligt att pröva läppstiftsexperimentet på honom någon dag.)
En hyllning till livet... Söndag, klockan tre... någon som vill me?
Det är vår och sommar i luften, jag åt jordgubbar och glass, drack fyra koppar kaffe och gick till och med in för att skriva en novell ihopp om att vinna andrapris i mimersbrunns novelltävling, en weekend i en storstad. Åh hej, jag vill ut och känna storstadspulsen!
På tal om puls, min egen puls kände jag faktiskt idag... Dunk, dunk, dunk... Tänk, jag höll ett så kallat argumenterande tal inför hela klassen. Men äh, det var väl ingenting...
Har inte varit där nere i svängen idag trots att jag kanske borde, med tanke på det där talet och att jag fick ansvaret för en förtvivlad och otröstlig 2-åring(vilket kan vara oerhört krävande...!) Tänker på vad Anne-Maj har sagt, men skulle gärna lärt mig lite mer om de där små trotsvarelserna och hur man ska tas med dem. Men när ingenting funkar så vad ska man göra? Det gäller dock att följa Goleman där och kunna ha kontroll över sina känslor såpass att man klarar av att stå emot impulsen att också själv slänga sig på golvet och skrika. (Hehe, det ska bli roligt att pröva läppstiftsexperimentet på honom någon dag.)
En hyllning till livet... Söndag, klockan tre... någon som vill me?
Kommentarer
Postat av: G
Hyllning till livet?
Någon som inte vill med?
Postat av: Anonym
varför inte. vart bär det av den här gången?
Postat av: G
Bio imorgon! Någon som vill med? Hör av er!!
Trackback