Eyes were blue

Okej här kommer fortsättningen på vår extremt spänande vecka. (Jag insåg nyss att jag har sovit bort en hel dag nästan, men efter den här vecken skull det inte vara konstigt om man sov i en månad.)

ONSDAG: House of wolves
Detta var nog den mest intesanta morgonen på hela veckan. Det började med att jag gick upp vädigt tidigt (precis som dan innan och alla andra dagar som jag gått och lagt mig) och fick gå med på broderns skola (snobbskola).
Jag träffade massa ny människor, man jag mins knappt varken namn eller ansikten som jag brukar ( ja namn brukar la försvinna i  samma stund som de blivit sagda men ändå). Jag kom till skolan med en stor tidsmarginal som vanligt vilket man inte kan säga om Moa som inte fick upp sin itallienare. Hon försökte med nästan allt utom vatten för att få upp honom, men han bara sov vidare. Stakars Moa. Hon missade lektionen på skolan, vi var med på en engelska lektion som egentligen var en lektion på italienska om engelsk literatur. Som ni kanske förstår så var det inget specielt hon missa, men det var trevligt att få se hur det funkar i itelien på en lektion. Och jag har nog lärt mig att uppskata vår klass lite mer, för de var en klass på 10-13 elever och de lät lika mycket som vår klass gör när de väsnas (och för dem var det en lugn lektion ( detta var information jag fick på fredagsmorgonen då det bara var jag  som var med på lektionen för vi skulle  inte va det egentligen)). Sen möte hon upp osst på filmmuseet, det var ganska intressant. Eftermidagen skue vi shoppa och det fick vi oxå, men det hade nog blivit mer tid om det nte varit för italenarnas underliga tidsuppfattning. Det blev ett par timmar eller så på egen hand när vi väl ätit färdigt och italienarna kommit tillbaka efter att ha dumpat oss mitt i ingenstans (somewhere only they knew mayby).

På kvällen skulle vi få en lugn kväll, eller Moa och jag iallafall, vi åt med våra familljer och sen var det dags för en ordentlig tvättning av håret som var ganska smutsigt efter att ha spenderat dagen ute i den skettna Torino luften sen skulle kvällen avrundas med llite TV tittning. Men blev det så? Nej, det blev som så att Moa och hennes "kille" kom hem til oss. De satt uppe och lyssna på musik och vi satt nere och platta Moas hår. Det satt två spindlar i mitt tak, vilket var väldigt läskigt, som de blev tvugna att ta bort. Gjorde de detta på ett bra sätt? Åter igen nej. De försökte så ner dem mot mig som satt på sängen. I ren panik så skrek jag till honom på svenska! Förstod de något? Ooonej. Niccoló sa att det var bara att vänja sig för detta var landet. Sen åkte de hem och jag fck sova, sent som vanligt.

TORSDAG: Maja min Maja
Ja då ver det dags för den  tidigaste morgonen på hela veckan. Vi skulle med ett tåg som gick från stationen kl 7.20, vi skulle va där 7. Moas lilla vän kom sig upp den här morgonen, kan detta ha haft något att göra med att han nog fick rejält på pälsen efter den föregående morgonen?

På stationen hände det något nytt ganska intressant, Hanna blev pussad Itallian-style av en total främling. Vi spenderade nåstan 2½ h på tåget. Vi såg på fiskar på något som liknade ett jätte stort havetshus. Detta var dock något som jag och Hanna inte fatta vi trodde att det va slut efter pingvinerna, hade detta varit fallet haddet varit ganska sorgligt för då hade cet varit sämre än havetshus i Lysekil. Så var inte fallet, nä det fanns en massa mer att se efter det oxå. JAG KLAPPADE EN FISK!!!!!!!!!! Fattar ni vad det betyder? Nä, person utvekling på hög nivå.
Sen irrade vi runt i Genova i några timmar, för att  hitta någonstans att äta. Sen bar det av hem, och på kvällen var det ut på resturang som gällde. Vi (svenskarna dock inte Lisa) åt mat för inte ens 100:- men var ändå tvugna att betala 200. De delade notan rättvist mellan de 16 personer som var med. Sen blev det lite sprit till när vi kom utanför. Den spanske poken söp de så under bordet att han nte ens kunde gå upp följande dag. Vägen hem var vinglig och vi befan oss utanfrö körbanan ett x-antal ggr. Jo för så e det i Italien they drink and drive.

Fortsättning följer, då ska ni får läsa om den mest intessana dagen på hela veckan.


Kommentarer
Postat av: Ulrika

JAG VISSTE DET! HANNA ÄR GIFT! Har hon hört av sig? Nej. Är hon alltså i Sverige? Nej. Fruktansvärt dålig stil, hörredu! Du kan ju höra av dig i alla fall! Man vet inte om du lever, är gift, har skoskav, andas eller någonting. Det är tyst och tomt.

2007-03-04 @ 13:59:07
Postat av: Ulrika

Och jag stör mig så extremt på att allt är understrykt!

2007-03-04 @ 14:00:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback