I en annan del av Agneberg

Så kom och gick den. Förstadagen på jobbet. Läser lungt tidningen vid frukostbordet och rusar sen runt som en virvelvind för att vara klar i tid. Drar på mig skorna som pappa påstod var mina 39, men då jag finner skorna alldeles för stora. Typ så stora att jag skulle få plats med en fot till i varja sko om jag gav mig den på det. Så jag springer in igen och frågar pappa om det verkligen är mina skor jag just tatt på mig, men jadå det är det. Det är de enda arbetsskorna med storlek 39 i hela huset. Så jag har inget val förutom att traska runt runt i mina seglbåtar. Men någon gång strax efter frukostrasten knuter jag mina skor och upptäker att det står att det är en sko i storlek 9 och en halv. Vilket är lika med storlek 44. För alla som inte klara att räkna ut det själva är det 5 storlekar för stora.

Sen var det det här med alla dessa jävla polakker som spenderade varenda rast med att glo som om det inte fanns kvinnor i Polen. Pinsamt, jobbigt och allmänt fruktansvärt. Och så kommer Johnny och erbjuder mig att äta i kontoret, men jag  tackar nej for resons unknown. Korkat, korkat. Det var även han som räddade mig i min skonöd och fxade skor i en lagom storlek till mig.

För övrigt har det vart skittungt och jättejobbigt.