I en annan del av Agneberg

Av någon anledning har jag gått runt och sagt "Hair comes alive in our hands" hela dagen. Reklamskadad, yes yes.

Idag har jag lekt med fyraårige Filip. Vi har sett på Emil i Lönneberga (Alfred bara skojade när han sa att han var död, så är det) och lekt med "lill-lego". Jag ville ha en gubbe med röda hängslebyxor, men det fick jag inte för att han var en kille. Jag bytte till ett tjejhuvud när Filip inte såg. Eller... Jag trodde att han inte såg.

"Du bytte huvud, eller?"
"Ja, så nu är det en tjej."
"Nej, det är INTE en tjej! Han har snopp!"
"Men nej, jag ser i alla fall ingen snopp."
"Jo, det har han visst."
"Nej."
"DÅ FÅR JAG VÄL MÅLA DIT EN DÅ!"

End of discussion. Jag tror att Filip vann.




Grattis till oss! Vi har överlevt ett år tillsammans!