Man ska ha husvagn
Egentligen tycker jag nog att en lagom stor båt på böljan den blå är bättre, men en husvagn på en camping nära böljan den blå kan bli till en fin fin sommarvistelse den oxå. Det faktum att allt har sin egna plats och det blir bäst om den alltid återvänder dit efter att ha blivit använd faller mig helt i smaken. Även den trevliga, gemytliga stämningen som finns på campingar där alla hälsar på alla är inte helt fel den heller. Sen så finns det ju ett problem, äkliga toaletter, men efter den årliga provningen för att finna den med bäst dörr går det under omständiheterna relativt bra,men man kissar kanske inte i onödan. Så, så är det. Man kan välja favorit toalett efter en rad olika kriteier, jag väljer en där jag känner att jag kan lita på att dörren inte går i baklås. Kalla mig konstig om ni vill, men genom andra känner man sig själv.
Gästbloggaren Bim skrev en gång på sin egen blogg ett inlägg om treor och att allt kommer i tre-tal. Och så sant som det är skrevet så kommer allt tre om tre, både goda ting och mindre goda ting. Följande har kommit till mig i antalet tre under de senaste dagarna:
Tre måsar på ett berg.
Tre "stora" besvikelser.
Tre saker lyckades min mormor virra bort. Först var det handväskan som och lömde inne på konditoriet. Sen ver de en-kronan till diskvattnet (kanske inte så allvarligt men ändå). Och slutligen var det en flaska med vin hon lagt i kassaskåpet.
Tre var oxå antalet hatiska blickar jag fått av diverse människor, alla i någon sorts affär. Den första fick jag av kassörskan i affären på kampingen, kan ha varit för att jag spenderade typ 8-9 min med att välja tidning. Den andre fick jag av en kärring inne på ICA Eken i Grebbesta när jag försökte få mig en titt på jordgubbarna (den allergiska sorten) och den bliken sa: "Du ska inte komma här och tro att du ska få några jordgubbar förrän jag har tatt alla som ser något så när aptitliga ut, alla de ruttna, mosade och omogna tänker jag dock lämna till dig din lilla slampa." Låter kanske inte helt tantigt men det va vad den blicken sa. Den tredje kom, mig veteligen, helt omotiverat från en man i kön inne på ICA Eken i Grebbesat.
Tre delat med tre är antalet dopp jag tatt.
Tre upphöjt i tre är antalet uppblåsta bimbos jag sett. Minst.
Tre var antalet fläckar jag fick på min klänning när jag försökte mata min kusin med havrebaserat äpple mos.
Tre var så många gånger jag talade med den året runt boende tanten. En gång om böcker, en gång bara en hälsnng och en gång en diskution om rulatorer och barnvagnar. En kille i närheten sa att han nog skulle bhöva en nart han oxå. Hmmm... undrar varför.
På tal om den året runt boende tanten. Hon och hennes man bor alltså på kampingen nästan hela året. De åker hem till sitt hus i Flo några veckor vid jul för att träffa barn och barn-barn typ. Fast det kanske inte är helt konstigt att de föredrar gebbesta framför Flo. Hade jag bott i Flo hade nog jag flytt till kusen jag med.
Oj, jag höll på att glömma mannen i den oranga hattens försvinnande. Så här är det ( här krävs en lång förklaring) det finns en sjö strax utanför Grebbesta och strax innan Edsviken. På den här lilla näckrosdammen (för det är nog mer en damm) brukar det flyta en stor båt och i år hade de till och med satt en man i oranga regnkläder på båten. Så där stod han i sin fina regnrock och med hummertinera i han. Men sen plötsligt en morgon var han bara försvunnen. Kan det ha varit en storm som svepte ner honom i den svarta dammen? Eller kanske var det näcken som lura i honom? Eller ligger han bara avsvimmad på däck? Ingen som vet. Ingen som vet.
Sommarmys åt folket!
Gästbloggaren Bim skrev en gång på sin egen blogg ett inlägg om treor och att allt kommer i tre-tal. Och så sant som det är skrevet så kommer allt tre om tre, både goda ting och mindre goda ting. Följande har kommit till mig i antalet tre under de senaste dagarna:
Tre måsar på ett berg.
Tre "stora" besvikelser.
Tre saker lyckades min mormor virra bort. Först var det handväskan som och lömde inne på konditoriet. Sen ver de en-kronan till diskvattnet (kanske inte så allvarligt men ändå). Och slutligen var det en flaska med vin hon lagt i kassaskåpet.
Tre var oxå antalet hatiska blickar jag fått av diverse människor, alla i någon sorts affär. Den första fick jag av kassörskan i affären på kampingen, kan ha varit för att jag spenderade typ 8-9 min med att välja tidning. Den andre fick jag av en kärring inne på ICA Eken i Grebbesta när jag försökte få mig en titt på jordgubbarna (den allergiska sorten) och den bliken sa: "Du ska inte komma här och tro att du ska få några jordgubbar förrän jag har tatt alla som ser något så när aptitliga ut, alla de ruttna, mosade och omogna tänker jag dock lämna till dig din lilla slampa." Låter kanske inte helt tantigt men det va vad den blicken sa. Den tredje kom, mig veteligen, helt omotiverat från en man i kön inne på ICA Eken i Grebbesat.
Tre delat med tre är antalet dopp jag tatt.
Tre upphöjt i tre är antalet uppblåsta bimbos jag sett. Minst.
Tre var antalet fläckar jag fick på min klänning när jag försökte mata min kusin med havrebaserat äpple mos.
Tre var så många gånger jag talade med den året runt boende tanten. En gång om böcker, en gång bara en hälsnng och en gång en diskution om rulatorer och barnvagnar. En kille i närheten sa att han nog skulle bhöva en nart han oxå. Hmmm... undrar varför.
På tal om den året runt boende tanten. Hon och hennes man bor alltså på kampingen nästan hela året. De åker hem till sitt hus i Flo några veckor vid jul för att träffa barn och barn-barn typ. Fast det kanske inte är helt konstigt att de föredrar gebbesta framför Flo. Hade jag bott i Flo hade nog jag flytt till kusen jag med.
Oj, jag höll på att glömma mannen i den oranga hattens försvinnande. Så här är det ( här krävs en lång förklaring) det finns en sjö strax utanför Grebbesta och strax innan Edsviken. På den här lilla näckrosdammen (för det är nog mer en damm) brukar det flyta en stor båt och i år hade de till och med satt en man i oranga regnkläder på båten. Så där stod han i sin fina regnrock och med hummertinera i han. Men sen plötsligt en morgon var han bara försvunnen. Kan det ha varit en storm som svepte ner honom i den svarta dammen? Eller kanske var det näcken som lura i honom? Eller ligger han bara avsvimmad på däck? Ingen som vet. Ingen som vet.
Sommarmys åt folket!
Kommentarer
Postat av: Hanna
Åhå, jag skyr campingar som pesten. Två månader och 10 dagar på Unda var knappt så jag stod ut! Och snart är det midsommar, fly lilla vän, fly till Flo...
Postat av: Anonym
Jag har nog aldrig campat.
Postat av: Angelica
Men lilla barn. Hanna vad gjorde du på en camping i nästan tre månader? Det är lite att ta i kanske, men några dagar om året på en strand med massa tjocka peparkaks tanter och farbröder så att själen kan få ro.
Postat av: Hanna
Panik!
Postat av: Ulrika Linda Charlotte
Tre är ett magiskt tal. Så är det bara.
Trackback