I en annan del av Agneberg

Du ska inte tro det blir sommar...
Klockan börjar bli mkt och solen har gått ner. På vägen har den gjort om himlen till en enda stor regnbåge. Det är vackert att se på tillskilnad från så mkt annat här i världen. Som krig, svält, fattigdom, bannanflugor...

Dagen kunde inte ha haft en sämre start. Jag började min dag med att ta PÅ plattången. Reflexerna är snabba och jag släpper taget och blir tvungen att "jonglera" lite med min käraste ägodel innan den åter ligger säker i min hand på ett betryggande och obrännande sätt. Sen snabbt in med handen under kranen för att undvika fula brännmärken som de jag fick på tummen och pekfingret den julen när jag fick för mig att ta i den varma delen av ett tomtebloss. (Jag var typ bara 17 så jag viste inte bättre).
Detta var dock inte dagens höjdpunkt. Oh, nejdå. Inte heller har det varit varken matte- eller franskaprovet (vilket by the way var samma prov jag gjorde bara för typ en månadsen) eller historialäxan vilket man skulle kunna tro med tanke på hur mycket jag älskar att plugga hela natten. Nej, på en ärofylld andraplats har vi idrottlektionens brännbollsmatch. Eftersom kläder till just detta underhållande ändamål ej medtagts av mig så blev jag poängräknare. Men jag skötte mig galant, ett poäng hit och tre dit sen tre dit och en, två hit. Det hela funka hur bra som helst tills de började byta plats, innelaget blev utelaget och samma fövirring som alltid uppstår i början av andra halvlek i en fotbollsmatch var snäll nog att infinna sig nu oxå. Ett poäng hit, tre poäng dit... vänta, nej dit... fan oxå är det nån som har ett sudd??? Då när jag nära på nått poängräkningens botten inser jag, det jag egentligen vetat hala tiden, det finns ett färgglatt lag och ett mörkt klätt lag, men för alla regler finns det undantag och ett par tre spelare fortsatte att göra livet surt för mig. Så förutom min tillfälliga sinnesförvirring så gick allt som på räls. Och grattis till det färgglada laget som vann med 96-70.
Dagens etta får alltså bli Jessan, vi har inte träffats på evigheter och idag har vi bara suttit och ättit baugette på bryggan. Prisat sommaren. Och inte att glömma, så för alla dom som inte vet (vilket troligtvis är alla färutom jessan och jag) så är det internationella-tycka-synd-om-Jessica-dagen idag. Den infördes idag för ett eller två årsen på den dag som idag är för att det var av någon anledning väldgt synd om Jessica... för en gångs skull.

Sen så finns det en sak till jag skulle vilja ta upp och det är Bims förmåga att uppskatta tid och längd. Någon som är sämmre på detta får man leta under stock och sten för att finna. Idag ringde hon, bara för att säga att de haft ett oförberett prov på historian idag, och så fråga hon vart jag va och jag sa vid skolan vilket ledde till en diskution på under en minut och efter den fråga hon än en gång vart jag va och jag sa att jag var fortfarande vid skolan och hon utbrister:
 -Hur långsamt går du egentligen jag har redan hunnit 500m!
My as att du har tänkte jag då, rider du eller vadå??
Lessen för det här Bim, men alltid är det nått jag gör för långsamt, för kort eller som tar för lång tid som att ta ut pengar vi handelsbanken och sen köpa ett hundrakort en fredakväll innan det är något folk i rörelse. I vilket universum hinner man inte det på en kvart om man bor i en stad som Uddevalla?? Men på något underligt sätt finns det alltid tid till att kolla håter en sista gång eller byta tröja för nittiotredje gången. Än en gång Bim, sorry för det här.