How to make a monster
Monstret motas ut ur huset. Det kämpar för att få bo kvar men nu var det helt enkelt dags att gå. Inget varar för evigt. Det kånkas och det pustas och de tapra riddarna skadar sig lite lätt medans den elaka drottningen står vid sidlinjen och klagar (som alltid). Väl ut tar det över någon annans gömmställe vilket orsakar ramaskrik. Men det gamla monstret ersätts strax av ett nytt för vad vore väl en saga utan en vilt rytande bäst. Innanmätet från bäst nr 1 är dock utsprit all over th place. Kartonger, lådor, påsar, is och lösa glasspinnar huller om buller. För den som inte fattat det så är det vår gamla frys som har gått i pension, den har dock varit sjukskriven i flera år.
I denna våran så torgna trotjänare fanns något som jag är så gott som säker på inte skulle gå att finna i Hannas frys. Ej uppäten, gammal, tinad sen fryt igen glass. Ett tjugotal glass paket som var mer eller mindre halvätna och täkta av vad som endast kan beskrivas som rimmfrost. Det fanns gammal glass av alla sorter och färger alla med en sak gemensam: man skulle inte kunna äta dem utan att få ont i magen. Det fanns vanilj, ICAs, GB, från hemglassbilen, choklad, jordgubb, sorbet, havrebaserad, tofou, och paket som man kunde utbrisat "Men kärre värd sån här glass ser man inte i dag, de slutade väll tillveka dem 1900-fläckisär" över osv i all oänderlighet.
Tidigt denna min sista morgon i frihet traskade jag i väg till landbadet. Inte för att bada utan för att för att försöka få mig en blick av Senor [nj] Danonino Hickie (?), men nejdå. I flera timmar sparkade jag och Elina fotboll till ingen nytta. Han valde att inte dyka upp så nu har alla sett honom utom jag. Jag har dock skrämt honom halvt ihjäl redan. HA! Men man får la ursäkta pojken han orkade tydligen inte gå kl 11.20 på en tisdag. Latmask.
Sen for vi i väg till Liseberg. Jag åkte kanninresan och farfars bilar. Jag är så cooooooooool. Nä, jag spelade mest fast jag vann inget. Eller jo det gjorde jag en elefant till Elina och en film.
Nä nu måste jag snart sova. Det är min första dag på jobbet imorgon.
Godnatt. Sleep tight and don't let the bedbugs bite.
I denna våran så torgna trotjänare fanns något som jag är så gott som säker på inte skulle gå att finna i Hannas frys. Ej uppäten, gammal, tinad sen fryt igen glass. Ett tjugotal glass paket som var mer eller mindre halvätna och täkta av vad som endast kan beskrivas som rimmfrost. Det fanns gammal glass av alla sorter och färger alla med en sak gemensam: man skulle inte kunna äta dem utan att få ont i magen. Det fanns vanilj, ICAs, GB, från hemglassbilen, choklad, jordgubb, sorbet, havrebaserad, tofou, och paket som man kunde utbrisat "Men kärre värd sån här glass ser man inte i dag, de slutade väll tillveka dem 1900-fläckisär" över osv i all oänderlighet.
Tidigt denna min sista morgon i frihet traskade jag i väg till landbadet. Inte för att bada utan för att för att försöka få mig en blick av Senor [nj] Danonino Hickie (?), men nejdå. I flera timmar sparkade jag och Elina fotboll till ingen nytta. Han valde att inte dyka upp så nu har alla sett honom utom jag. Jag har dock skrämt honom halvt ihjäl redan. HA! Men man får la ursäkta pojken han orkade tydligen inte gå kl 11.20 på en tisdag. Latmask.
Sen for vi i väg till Liseberg. Jag åkte kanninresan och farfars bilar. Jag är så cooooooooool. Nä, jag spelade mest fast jag vann inget. Eller jo det gjorde jag en elefant till Elina och en film.
Nä nu måste jag snart sova. Det är min första dag på jobbet imorgon.
Godnatt. Sleep tight and don't let the bedbugs bite.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Övergiven glass! Nej, sådant förekommer bara inte...! Var ska du jobba?
Postat av: Angelica
preemraff i lysekil
Trackback