I en annan del av Agneberg

Jag tänkte hylla Sverige genom att njuta av sommaren. Gick det bra? Jodå, jag bräde mig på axlarna och i armvecken, så ironiskt nog firade jag egentligen Danmark, rent färgmässigt. Men yeah, yeah, världen blir så mycket bättre genom ett par glasögon med inbyggd mp3. Dessa är dock inget jag skulle visa mig officiellt i, men vem ser mig när jag är hemma? Ingen förutom tupparna Ingeborg och Mose.

Ingeborg hade en identitetskris som tonåring. Han växte upp som höna och fick namnet Ingeborg, men när hon (jag får blanda pronomena lite, det finns ingen annan utväg) växte till sig krisade hon och visste inte om hon var kvinna eller man eller vad hon levde för egentligen. Han blev deprimerad och var mobbad i ett år. Sedan blev han upplyst och började gala. Ingeborg kan dessutom göra konster. Han kan inte prata (än), men han hoppar efter kex. Ja, jag är mycket stolt. Mose har stadigt sällskap med sin syster Mirjam, så han är väl egentligen inte bättre själv. Hönshuset är en hel såpa! Ständiga våldtäckter, bigami, inbrott, masslakter, slutna avdelningar, rehab-center, identitetskriser, familjegräl... Allt som krävs för en riktigt smaskig såpa. Jag misstänker att min tupp Ralf var homosexuell. Han blev av med huvudet när en mink våldgästade honom en ruskig natt för något år sedan. Jag sörjde honom länge, länge. Det var mycket sorgligt, alltihop.

Varför jag berättar det här vet jag inte. Ingen vet.

(Rubriken är förresten Kings of Convenience's bästa låt genom tiderna. Det är ett brott att inte ha hört den. Come on, DO IT!)