I en annan del av Agneberg

Jag säger som farbror Melker Denna dag, ett liv. Han är skön! Detta får bli mitt sista inlägg på obestämd tid framöver. Jag sitter här och dricker kaffe och käkar de nya Pollysarna, Dark & white with a taste of dark and white lemon/lime chocolate. Pollyfantasten kan säga att de var väl okej, men långt ifrån de med arrac. Dricker kaffe i en kopp som egentligen var lämpad för te, men det blev inte mycket med det. Oj, vad poetisk jag är. Har en pojkvän som undrar varför allt måste vara så poetiskt och språkligt korrekt hela tiden(kan säga att det tog mig tid att vänja mig vid att skita i versalerna på msn). Och jag vet faktiskt inte varför, men jag jag tror det är för att jag inte vill inte snacka en massa skit helt enkelt(vilket jag tyvärr gör ändå). Men skriver man istället för att prata så får man tänkt igenom noga vad man vill ha sagt. Det är så praktiskt att hänvisa till bloggen om någon undrar något. Kanske skulle ta och skriva en användarhandbok om mig själv under sommaren? För när orden smälter in på sin exakta plats och det hela får ett begripligt sammanhang, då är det som ljuv musik. Vill inte ha något gnissel i form av fel val av pronomen, särskrivningar, svaga imperfektändelser när det ska vara starka m.m(gissar att jag inte är ensam om det). Verba volant, scripta manent - Ord flyger, skrift förblir

Ja, så var det då sista dagen i skolan. Muntlig redovisning i italienska och ett par inlämningar i svenska. Till min besvikelse skymtade jag inte en enda levande själ från SP2D. Men, men, får väl skylla mig själv för att jag inte kom på historian i går. Linda har redan skällt på mig. (Jag hoppas att du fick mitt sms i natt och att det gick fint på provet). Självklart glömde jag svenskarapporten hemma i morse så det var bara till att cykla tillbaka till skolan igen senare på eftermiddagen. Kommer dock inte särskilt långt innan jag förlorar kontrollen över cyklen och gör en fin vurpa. Det hela var bara indirekt mitt fel, det var mina superhala sandaler (som jag intre orkat klacka om) som gjorde att jag slant på pedalen. Men som den positiva individ jag är, så istället för att svära över den där rapporten och försöka bita ihop, så kör jag på att trots smärtan, låta mungiporna glida upp och skratta åt det hela, plåstra om såren med silvertejp och fortsätta. Skulle ju trots allt inte till stan bara för den där rapportens skull, skulle ju också köpa jordgubbar till min sommarlovstårta (som jag nu för tiden får baka själv). 29 kronor för ett par flipp-flopp på Willys, sådana där som kliar mellan tårna och låter fruktansvärt irriterande när men går, men det var det värt för jag var smått desperat. Efter att ha halkat och snubblat tre gånger på väg upp till skolan är det med ett sant nöje jag slänger mördarskorna(jag kunde faktiskt slått i huvudet och dött) i papperskorgen.

Tänkte samla i hop alla mina latinpapper och lite snyggt sätt in dem i en pärm. Dumma Ralph, visst att han främjar oss språkare. Kiss my as! Frågade om jag fick lov att köpa den småtrasiga, 100 år gamla latinska ordboken som jag fick låna under B-kursen, men nähä, det gick inte för sig. Med det lilla bidrag jag har tvingas jag istället köpa en ny för 300 spänn.

I' m just a poor girl, I need no sympathy, because I easy come, easy go, a little high little low, anyway the wind blows doesn't really matter to me, to me...

Skiver en lista på allt där silvertejp varit involverad(nästan i alla fall)... Har lyckats med att på ett eller annat sätt ha sönder... Fem par hörlurar, två mobiltelefoner, en dator, en mp3-spelare, en cd-freestyle och en digitalkamera...
Nedan följer slutsats och diskussion... Är Hanna lämpad att handskas med elektronik? Hoppas bara innerligt att det inte sabbar något med tanke på att hon fallit för någon vars stora passion råkar vara just detta.

Ser fram emot spännande sommarläsning, ON THE BLOGG!


(Skåda den glittrande sjön...)