I en annan del av Agneberg

Hunden är människans bästa vän. Äh, skitsnack. Silvertejpen är människans bästa vän! Åh, du ljuva silvertejp... Cyklade till Bjursjön idag för att bada, två gånger! Badade visserligen bara en gång, men just för att jag tycker det är så roligt att cykla så cyklade jag hem och tillbaka igen! Nej, det var för att slippa använda handduken och låta vinden torka mig(man blir lite smått skadad av de där blåsautomaterna som finns över allt och som håller på att konkurrera ut de traditonella pappersservetterna, och enligt badhuset även hårblåsen). Till en början var det helt underbart! Det fanns inte en antydan till de där kalla kårarna som alltid brukar gå genom kroppen då man doppar tårna. Solen skiner bort allt vad mörker och kyla innebär. Vattnet kändes svalt och skönt mot huden. Tänkte just skriva att det var efter jag pratat i telefon med Angelica som allt inte kändes så perfekt längre(matte och historia i morgon, blää). Men de var faktiskt innan det. Jag var typ mitt ute i sjön när ett gäng tuffa moppepojkar intar stranden. Neej, era små skitungar. Våga inte ens snegla mot min väska! Jag spöar skiten ur er! Simma, simma, simma... var vad jag tänkte. Men de skötte sig och vadade istället ut i vattnet som ett gäng elefanter, svärande över den äckliga botten och på hur kallt det var. Jag satte musik i öronen och rullade hemåt. När jag cyklat hela vägen tillbaka och är på väg uppför mitt berg för att ostört få njuta lite av solen upptäcker jag föga förvånanat att jag tappat en bit av telefonen. Ljudlig suckande bär det av tillbaka. Åter igen möts jag av den glittrande sjön. Men jag finner aldrig vad jag söker så det blir den kära silvertejpen som får rycka in igen. För Hanna silvertejpar alla sina saker. Funderar på att sätta en stor tejpbit över halva dataskärmen bara för att slippa se de irriterande sträcken som gör att jag just nu inte ser vad jag skriver. Riskerar också att få skavsår i högra örat av min hörlur som gick sönder i samma veva. (För hon gör också sönder alla sina saker) Men det löser sig. Hanna lagar med silvertejp. Tada!! Det lär väl inte komma ut något ljud, men kan ju alltid sticka några hål i tejpen. Silvertejpen är mitt sigill så bli inte förvånad om du någon gång får en tejpbit på näsan, det är en smickring.