I en annan del av Agneberg

Ja då var det inte många timmar kvar tills planet lyfter, vid den här tiden imorgon är vi (hanna, moa, lisa och jag) i italien. Ulrika och Linda uppges vara smått upprörda över att vi lämnar dem kvar  i snörusket, men det kan inte hjälpas. Jag kommer att sakna mina små dumsnutar (och det vet jag att de andra kommer att göra oxå). Men det är ju inte så att vi inte kommer tillbaka, det skulle va om Hanna gifte sig men Mr. Riksometttroll. Men alla vägar leder till Uddevalla, Agneberg och språkarna, vet ni hur jag vet det? Jo, för alla vägar leder hem.

Jag undrar vart min resfber har tagit vägen den var ju här så sent som i... torsdags. Oj, ja det måste nog ha varit min shoppingrunda med hanna. Hennes lugn smitas, det har lagt sig som ett täcke över min oroliga lilla hjärna.

Saknar er redan faktiskt, men jag vet att vi ses igen. Ulirika du vet väll att man bara kan lita på lögnare, och det e ju jag i ett nötskall.

Puss och kram och nyp i stjärten.