Separation Road

Plötsligt slog det mig! Som ett slag i magen, andnöd, hjärtattack, mötte den bittra sanningen mig. Jag kommer inte att träffa Moa, Angelica och Hanna på sexton vansinniga dagar! Det är fruktansvärt! Somewhere only we know kommer att vara tomt, förutom Linda och jag som dricker te i sorg och saknad. Jag förstår inte hur detta ska gå. Hur tänkte ni när ni valde att lämna oss? Ha? Får man göra så? Det är upprörande! Kanske kan det stärka vår relation att separera ett tag, men en vecka i Italien var väl lite väl att ta i? Kommer ni att komma hem igen? Nej, Moa får jobb på en pizzeria, Angelica beger sig till Pompeji för att få en tjusig korall-amulett (tidiga latinare förstår) och Hanna gifter sig med Volvo-Giovanni, blir grevinna och badar i ett badkar med lejontassar varje dag. Jag? Nej, jag blir en parasit på samhället.

Frenetiskt, tappert och fantasifullt försökte jag ändra designen här förut. Det hela slutade med att allt blev vitt och frustrationen frätte sönder precis allt. Jag bet mig själv hårt i handen tre gånger och det kommer att bli ett läckert blåmärke. Sedan la jag ner hela verksamheten. Kanske håller jag på att få en mental visdomstand. Vem vet?

Hata mindre. Det är svårt, jag vet, men ge det ett försök. /U

Kommentarer
Postat av: Linda

De lämnar oss!

2007-02-17 @ 12:30:15
Postat av: Ulrika

Och de kommer aldrig tillbaks igen!

2007-02-17 @ 13:17:25
Postat av: Linda

Nej! Vi får ordna en minnesstund för dem i skolan. Jag kommer att sakna dem, verkligen!

2007-02-17 @ 13:23:12
Postat av: Hanna

JO! Vi kommer tillbaka! De har ni mitt ord på.

TRUST ME!

2007-02-17 @ 13:33:06
Postat av: Hanna

Men som vilka... Det återstår att se...

2007-02-17 @ 13:33:55
Postat av: Hanna

Ska ja sätta Pininfarina på designen eller?
Hur vill vi ha det? I stil med den senaste Ferrarin...!

2007-02-17 @ 13:37:24
Postat av: Ulrika

Hanna, jag litar på dig. Kommer du inte tillbaks kommer jag och hämtar dig. You have my word on that!

2007-02-17 @ 15:34:28
Postat av: U

En minnesstund vore inte helt fel... Somewhere only we know?

2007-02-17 @ 15:42:23
Postat av: Lost 4-ever

Kommer vi inte tillbaka är det kanske bäst så, släpp den fjäril som vill flyga fri.

2007-02-17 @ 16:17:23
Postat av: Linda

Ja, precis där!

2007-02-17 @ 19:26:41
Postat av: Linda

... and with a cup of tea?

2007-02-17 @ 20:01:19
Postat av: Linda

Fjärilar är en sak, vänner en annan. Man ska aldrig låta en vän gå.

2007-02-17 @ 20:02:01
Postat av: Angelica

nä men vi flyger, vi ska inte gå någonstans det blir för långt.

2007-02-17 @ 21:40:06
Postat av: Angelica

Nä vi ska inte gå någonstans vi ska flyga. det blir sjukt långt att gå.

2007-02-17 @ 21:41:55
Postat av: Angelica

Nä vi ska inte gå någonstans vi ska flyga. det blir sjukt långt att gå.

2007-02-17 @ 21:42:08
Postat av: U

Fint att du upprepar, Angelica. För att citera Annette: "Det vet ju varje sann latinare att repetion är inlärningens moder". Du är nästan en av oss

2007-02-17 @ 21:54:00
Postat av: Linda

Ja, äntligen Angelica! Nu har du bevisat dig värdig!

2007-02-17 @ 22:14:41
Postat av: Hanna

Verus amica rara avis
(En sann vän är en sällsynt fågel.)

Fåglar flyger.

Vi flyger.

En vacker dag flyger vi till stjärnorna.

Vi måste ut och pröva våra vingar.
Det är långt till stjärnorna...

2007-02-18 @ 03:38:28
Postat av: Anonym

Volamus in astra. One day I'll fly away, I hope you will join me

2007-02-18 @ 10:39:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback