Love is all we need
Trots min frånvaro från bloggen större delen av sommaren, måste jag bli den förste som gratulerar Hanna och Ahndré! Jag blev lite förvånad när jag vaknade igår kväll och såg ett sms från Hanna där det stod att den 7/8 var den lyckligaste dagen i hennes liv. Jag kan inte påstå att detta inte var väntat, men trots det en mycket glad nyhet!
Tyvärr var någon lite trög på morgonen och förstod först inte vad det handlade om. Intensiva konversationer genom sms föregick, samtidigt som man försökte sköta sitt jobb. Det var inte lätt, vill jag lova! Jobbet kom i andra hand.
En liten besvikelse var det dock att vissa inte fick vara med...
Jag vill önska Hanna och Ahndré all lycka tillsammans!
(Nu väntar vi på första barnet. Du har fyra år på dig, Hanna!)
En smärre chock var det, om man säger så.
Varför grattar ni ? :O
Låt oss säga så här: Hanna var sist med att skaffa blogg, men hon var först med något annat...
För att det är ett stort steg i livet.
Är lite besviken över att det inte blev ett bröllop i skogen under månens sken, med Hanna i svart klänning. Dessutom blir det inte HaHa längre!
Men det är roligt ändå.=)
Hmm, jag tror jag förstår :D
Tusen tack allesammans!!!
Kan Linda vara så vänlig att radera det som står inom parantes! Här blir INGA barn!
Stackars Ahndré har redan fått känna på äktenskapets prövningar... dela en 90-säng med en magsjuk Hanna... Jag tror han fick sig en tankeställare ändå, om en sväng till Ikea kanske inte vore så dumt...
Käraste fru Andersson,
jag vill härmed bistå med några små visdomsord till de nygifta. Livet är ingen dans på rosor. Tvärtom, det är därför jag nog förevigt kommer att vara ungmö. Men frukta icke! Ni har ju mig! Nej, skämt åsido, dessa ord handlar om något annat. Så på ålderns höst jag är, har jag sett mycket i min dag och jag vill bara säga: Livet är mer än en säng. Ni kan sova på latex och trälim, bara ni ät lyckliga.
/Er tillgivna ungmö Ulrika
Vad är det för fel på mig?
JAG VILL OCKSÅ GIFTA MIG!
Haha, precis på pricken en månad innan Hanna gifte sig satt jag och fantiserade om mitt bröllop... Jag ska ha en vit klänning med broderier och kanske ett litet släp (kanske, ja). Sedan ska jag ha slöja, såklart och vara typ jättevacker. Och min man och jag ska komma in i en blomsterprydd kyrka med massa vita blommor och rosblad på altargången. Solen ska lysa in genom målade glasrutor och allt ska vara så vackert att man nästan gråter. Det ska vara nattvardsgång på bröllopet, yes yes. Johanna och Charlotte ska sjunga och Martin spela gitarr. Mmmm... Hans Anna kan också få sjunga. Efter löftet om evig trohet och evig kärlek ska vi gå ur på trappan där alla står och kastar risgryn. Ja, jag vet, jag är för tragiskt obotligt romantiskt. Jag hade velat vara med på ditt bröllop, Hanna. Dumma, dumma dig för att jag inte fick komma!
Men alltså verkligen, det var nedrigt av dig, Hanna. Bröllop är det vackraste!
Har hon gift siig ? :O
Yes box. In da woods, kinda.