I en annan del av Agneberg

Herr Gud, vad ska jag säga om den här sommaren?
Det har varit en sommar med väldigt lite fest och väldigt mycket jobb. Men det har inte gjort mig så mycket. Jag har haft det fint på jobbet... jo, ja jag måste nog använda mig av ordet fint. Regnet har öst ner och jag har, vissa dagar, varit våt ända in på skinnet, men det är inte det som e grejen. Det är klart att det tar emot att gå upp kl. 5 för att åka till jobbet och det är ett skitigt jobb jag har haft och jag är ensam tjej bland nästan hundra polaker som glor, men det är något speciellt med det stället ändå. Den andre sommarjobbarn e en lustig kuf med underlig och lite snuskig humor, men det är nog bara ett plus. Jag har under sommaren blivit något av en hemmafru. Det har varit jag som vikt kläder, försett grabbarna med nya kläder och verktyg och jag har varit den som hållt koll på Jannes (och även andras för all del) saker när han lägger dem på ställen där han sen inte kommer på att leta samtidigt som jag lyssnat på radion och suckat åt alla hemskheter och undrat: Vart e världen på väg???
Men det är inte det att jag numera är en erfaren hemmafru eller den sjuka humorn som gjort sommaren fin utan Drömmprinsen som gjort det. Jag vet inte varför jag väljer att kalla honom det, men kanske för att han verkade vara allt jag någonsin velat ha, men han visade sig ju vara en idiot. Han var charmig, det var nog det som fick mig på fall. Att jag blev uppmärksammad e inte ngt jag är van vid om det inte rör sig om folk i fjärran länder som annser att 20 kameler vore ett läpligt pris på mig eller fyllon på vift liksom. Men guldet blev till sand. Förälskelsen (om man nu kan kalla det det)  blev till förrvirring som blev förtvivlan (nu är jag den drama-queen ullis påstår att jag e).

Sen har vi ja Hanna. Hon som har gått och blivit gammal på äldre dar. Hon hade mage att gå och gifta sig utan att bjuda ngn. Alla var lite upprörda och jag som, av en ren händelse som involverade Drömmprinsen ringde Hanna på denna den lyckligaste dagen i hennes liv, fann inga ord. Alla hade vi velat gå och se vår (eller... ja Ahndrés) brud i svart skrud på ett bröllop i månens sken dold av trädens kala grenar. Störst av allt är kärleken. All lycka till er.

Jag vill avsluta med att säga tt jag ser fram emot italienkväll på lördag och ett nytt läs år med er alla. Hoppas även att även de två ungmöerna Ullis och jag finner sann kärlek en dag så lycka till till oss. ser även fram emot att kanske ta en kajaktur lite längre fram i höst. Kan bli kul, intressant och väldigt blött.

(Ways and means, Snow Patroll)