I en annan del av Agneberg

Ingenting är som att återvända till en plats som förblivit oförändrad om man vill upptäcka på vilket sätt man själv har förändrats. // Nelson Mandela

Vi for iväg med förhoppningen att finna äventyr, en av världens vackra platser, nya vänner, nytt hopp och ny styrka för framtiden. Vissa kanske fann just det de sökte, men av oss tror jag bara det var en som är nöjd med den resa vi just gjort. Det jag fann var högar med sten och svart sand, besvikelse, längtan efter det jag redan hade, förtvivlan och sorg. Jag lämnade för att bli något mer, växa som människa, men det som hände var att något inom mig dog, längtan efter att slå mig till ro ngn annanstans. Jag känner en otrolig ångest över det jag missat, men ingen glädje över det jag fann. Jag känner att jag inte vill fortsätta, jag vill ge mig av. Kanske skulle vi ta oss till den där bron i Gbg Ullis, du, jag och en tekokare. Kanske skulle vi ta och bygga upp vår egna värrld. Landet Ingenstans, jag längtar bort.