Alone Together
Efter denna påsken är strumporna i lådan lite trasigare och lite mer blekta, men det där trasiga på hälen börjar nog sakta lagas igen, eller kommer att göra det snart. Strumporna bli äldre och visare, mer sköna och får bättre passform på foten. Jag är fullkomligt övertygad om det. När någon tar en sax och klipper hål tappar man framtidsvision som strumpa, men efter att ha tvättats (kaos, kaos!) får man sedan soltorka på en varm sten och då inser man att tvätten var helt nödvändig. Det är vad jag har gjort i påsk - och kanske fler av oss? Och när saxen klippt sina hål och ägaren inser att strumpan betyder för mycket för att slängas lagas den med det allra mjukaste garn. Angelica, ditt garn Bim kommer tillbaks. Det bara är så. Du vet det. Hålen gör ont, men hon kommer tillbaks. Även om du kanske inte tror att jag fattar ett skit om hur ont det gör vet jag hur sjukt ont det gör ändå. Jag vet. Och det gör ont, det gör ont, det gör ont, men ditt garn kommer tillbaks igen. Vila i det. Gråt om det gör ont, men vila i att det snart, snart, är helg. Det är tre evigheter till fredag, men hey, låt mig citera Martin: "Kolla, Ulrika, tre evigheter går fort."
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ulrika! Jag glomde historiaboken hemma. baten sjunker, allt ar over, historiaarbetet kanns langt borta. var det redovisning pa tisdag?
Postat av: Anonym
fran sanna
Postat av: Ulrika
Baten sjunker? Djuphet utan cirkel över a:et blir rätt spännande. Alltså, jag vet inte. Annette var ju sjuk hela förra veckan, hon kan ju bara inte låta oss redovisa på tisdag. Das geht nicht. Ich sage nein. Jag säger nej. (Jag bara översätter lite.) Men skit i det! Ha det sådär sjukt, äckligt soft på Lanzarote och glöm historian. Johan och Jakob (Jacob?)får ta det. Vi kan le och se snygga ut i stället. Moa syr ju upp byxor åt sig i Indien, ingen historia där inte. Jag... Ja, jag är i Göteborg. Johan och Jackan (det blir så mycket lättare att kalla honom det) fixar. Vi softar.
Trackback