I en annan del av Agneberg

Det finns vissa saker som man av den ena eller andra anledningen bara gör en gång i livet, som till exempel tatuera sig eller flå en kyckling.

En del av vad det innebär att flytta hemifrån och reda sig själv är att man själv måste laga sin mat, vilket inte alltid är så lätt. Att bara komma på vad man ska laga är ett stort bekymmer och en fredagskväll känns inte som gjord för korv och mos. Så jag ringde helt enkelt till mamma för att be en erfaren kvinna om råd. Jag hade tur. Hon skulle just ner till Willys för att köpa kyckling som det var extrapris på. Lite tvekande undrade jag om jag skulle klara av att tillreda en sådan. Mamma svarade att det ju bara att slå den! Vadå slå den? Är den inte redan död? Svensk mördad kyckling brukar det ju stå på paketen. Hur som helst, jag hänge på. Men det visade sig att det inte bara var att plocka till sig en kyckling och lägga ner i vagnen. Nej. Varje kyckling skulle noggrant granskas. För mig med mitt otränade öga såg alla kycklingar likadana ut. Hur mycket jag än tittade, klämde och kände på dem kunde jag inte se någon markant skillnad. När jag försökte förstå vad som kännetecknade en fin kyckling fick jag bara svaret att man skulle få den rätta känslan. Så hade mamma tillslut bestämt sig för två kycklingar som hon skulle ha medan jag fortfarande stod där smått förbryllad. Jag ropade på henne att hon ju inte bara kunde lämna mig där bland kycklingarna. Som svar fick jag att jag själv kunde välja ut en bra, men hur skulle det vara möjligt så oerfaren av kycklingar som jag var. Så räckte jag fram en kyckling jag fastnat för i förhoppning om att den inte skulle bli utdömd. Hon betraktade den en kort stund innan hon talade om för mig att den gav henne dåliga vibbar. Så gick hon åter tillbaka till högen med kycklingar och grävde efter den längst in (en som ingen pillat på). En liten stund senare gick jag nöjd ut ur affären stolt ägare av min första kyckling!

Men så kom jag till den biten då den skulle slås(flås). Hal som en ål var den. Först var den rätt i hoptryckt men när jag slitit och dragit i de där skinnet som inte ville lossna blev den helt lealös och plötsligt gick det upp för mig att det var en kropp. Jag höll den lilla kroppen under armarna och insåg att där har suttit ett huvud. Jag har aldrig tidigare tänkt på vilket håll som varit vilket på en död kyckling, men nu gjorde jag det. Den hade en rumpa! En rumpa med hår på. Jag skrek! Jag skrek förtvivlat efter mamma och jag grinade. Den rörde på sig i lederna och tillslut låg den där i min hand och skrevade. Jag så rätt in i det äckliga innandömet. Men innan jag kunde lägga den i formen var jag tvungen att skära bort rumpan, för den äcklade mig något otroligt! Jag har ju massa gånger sett mamma göra denna procedur, men aldrig insett vad det egentligen innebär. Jag har bara blivit tillsagt att inte vara där och pilla för att då kan jag få salmonella.

Jag skyndade mig sedan att pensla och krydda den och sedan stoppa in den i ugnen där den skulle få vistas i minst en timme och få en bra mycket trevligare konsistens. Sedan skurade jag diskbänken och ringde till mamma för att tala om vilken pers det varit  och att jag faktiskt hade klarat det! Hon svarade att jag tagit mig igenom en utmaning som stärkt mig!

(Linda, min vän. En flådd kyckling måste vara det optimala för Timmy att praktisera på! Ytan påminner starkt om en nybadad bebis. Kan han lära sig att hantera en sådan så behöver du definitivt inte oroa dig för att han ska tappa eran bebis i golvet! )