Goodbye Miss A
(Eg. Goodbye Mr A, the hoosiers)
Ett inlägg om hur 11 is the magic number.
Om 11 timmar är jag inte längre 18, då har jag uppnått den aktningsvärda (alt. värdelösa) åldern 19.
Om 11 veckor bor jag nog inte längr kvar i Uddevlla, då är Örebro troligtvis min nya stad.
B och jag var på agneberg idag i hopp om att få prata med SYO-Kajsa. Där är det som om tiden stått stilla. Korridorerena är de samma, elevtypen är den samma, kafeterian (vår kaffeteria!) är den samma, livet på Agneberg är det samma som det alltid varit, alltid kommer att vara med eller utan oss.
Utan för Agnebergs väggar har livet gått vidare, tiden kilat vidare och vi med den. Vi har blivit lite äldre, lite mer utflyttade, lite mer utspridda, lite gravidare, lite mer husägande (och enligt en viss make har en viss maka blivit lite mer ha-galen), vi är lite mer av lite av varje helt enkelt.
Men åter till min flytt (jaja nu tänker ni att ja mal på om mig själv här som om jag inte hade en helt eneg n blogg att göra det på, men ni ska allt få se)
Någon gång efter årsskiftet bär det av med flyttkartonger och möblemang till ännu okänd del av Örebro. Jag har bestämt mig för att göra det. Det är mestadels fördelar med att flytta, men samtidigt så väger det som jag missar tungt på andra sidan. Jag syftar faktiskt främst på att jag missar första månaderna i bäbisens liv och det vill jag faktiskt inte. Och sedan är det vännerna som bor kvar också som gör att det känns lite vemodigt att växa upp och prova mina egna vingar.
//Ina... jag kan flyga, jag är inte rädd
Ett inlägg om hur 11 is the magic number.
Om 11 timmar är jag inte längre 18, då har jag uppnått den aktningsvärda (alt. värdelösa) åldern 19.
Om 11 veckor bor jag nog inte längr kvar i Uddevlla, då är Örebro troligtvis min nya stad.
B och jag var på agneberg idag i hopp om att få prata med SYO-Kajsa. Där är det som om tiden stått stilla. Korridorerena är de samma, elevtypen är den samma, kafeterian (vår kaffeteria!) är den samma, livet på Agneberg är det samma som det alltid varit, alltid kommer att vara med eller utan oss.
Utan för Agnebergs väggar har livet gått vidare, tiden kilat vidare och vi med den. Vi har blivit lite äldre, lite mer utflyttade, lite mer utspridda, lite gravidare, lite mer husägande (och enligt en viss make har en viss maka blivit lite mer ha-galen), vi är lite mer av lite av varje helt enkelt.
Men åter till min flytt (jaja nu tänker ni att ja mal på om mig själv här som om jag inte hade en helt eneg n blogg att göra det på, men ni ska allt få se)
Någon gång efter årsskiftet bär det av med flyttkartonger och möblemang till ännu okänd del av Örebro. Jag har bestämt mig för att göra det. Det är mestadels fördelar med att flytta, men samtidigt så väger det som jag missar tungt på andra sidan. Jag syftar faktiskt främst på att jag missar första månaderna i bäbisens liv och det vill jag faktiskt inte. Och sedan är det vännerna som bor kvar också som gör att det känns lite vemodigt att växa upp och prova mina egna vingar.
//Ina... jag kan flyga, jag är inte rädd
Kommentarer
Postat av: Linda
Du kan få regelbundna rapporter och bilder om du vill.;)
Trackback