I en annan del av Agneberg

vid namn Ulrika Karlsson.

Ulrika:
Jag vet inte vad jag ska
säga. Vi pratade om att jag
skulle bryta benet på fradag
om jag inte blev magsjuk...
Idag har jag blivit
transporterad i en skidsläde,
åkt ambulans till en
ambulanshelikopter som
tog mig från åre till
östersund, mer ambulans i
östersund och blivit
undersökt av hur sjukt
många läkare som helst på
en och samma gång på
akuten (i trasiga trosor),
för att jag svimmade i en
gondollift efter att ha ralat och
slagit i huvudet två gånger.

Angelica:
Skämmtar du? Herre gud!
Hur mår du nu då? Kan ju
inte va helt väck om du
sitter och smsar. E du
tillbaka i åre eller vart e du?
Kramar

Ulrika:
Det låter som värsta skämtet,
men det är helt sant. Jag är i
östersund på sjukhuset och
sak antagligen vara kvar
över natten. Jag mår ganska
bra. Har ont i huvudet, men
det är väl ganska naturligt.
Jag satt dessutom fast med
nackstöd i ett par timmar i
väntan på röntgensvar. Men
det var inte hjärnskakning

Angelica:
Du har då ett jävla oflyt hela
tin... Hur knuckade du dig
då? Eller var det en förklädd
man med golfklubbor? Så ja
kan förtälja klassen imorn.

Ulrika:
Haha. Först flög jag in i en
danskas pjäxor och slog i
huvudet. Sedan vurpade jag
och slog i huvudet rejält i
backen. Skidan flög över
staketet och jag fick klättra
efter. det var helt galet. I
gondolliften tuppade jag av
och mindes inte när de
andra gick av. Jag vacknade
och undrade hur jag skulle
få av mig mina skidor, som
jag tog av INNAN jag gick på
liften. Jag ville spy och hade
ont i huvudet. Resten får vi
ta en annan dag. Hälsa alla!
Puss

Ja, jag säger då det. Vissa kan man inte släppa iväg utan konstant övervakning...

Hon lever ju som tur e... än så länge.