I en annan del av Agneberg

Det var en gång en stackars flicka som var relativt normal. Hon satte sig en dag på en buss till Lysekil, en skolbuss fylld med små pojkar från Apberget. Den lilla flickan var, och är fortfarande, jag.

Förrutom de fem appojkarna fanns där även en estetgrabb med en kamera och självklart en massa obetydligt folk som finns med i sagan som utfyllnad. Bussen går genom den lilla staden Uddevalla vidare ut på landet, landet är av vissa mer känt som Bokenäs. När Bussen når färjeläget i Skår kör den på färjan som sig självklart bör, när den parkerat slogs dörrarna upp med ett pfssss...
En av aporna i bakre delen av bussen utbrister "Titta en anka!" Hmm... mycket fasinerande, tänger den stackars normala flickan med ironi i blicken. Estetgrabben bestämmer sig för att gå ut och ta lite bilder med sina fina kamera.
"Hahahaha. Han ska gå ut och fota ankan" säger en av appojkarna.
"För att han inte vet hur en skruvmejsel funkar" flinar en annan om möjligen ännu mer apigt.
Uppenbarligen tycker killarna, och deras kvinliga kompis Utfyllnadsperson, att de är skitroliga och de spinner vidare på sitt apskämt. Normala flickan höjer på ögonbrynen i en irriterad och änengång ironisk blick. Hon tittar sedan ut igenom fönstret och hon ser den vackra solen lysa i det mörkblåa vattnet. Hon förstår att estetgrabbemn vill ta kort på den vackra eftermiddagen.

Så här i efterhand har flickan funderat över vad som är mest patetiskt; Estetpojken som inte vet hur en skruvmejsel fungerar (förutsatt att appojkarna hade rätt i sitt antagande) eller Aporna som spenderar hela sin skoltid med just det att lära sig hur skruvmejslar fungerar och vad man använder dem till.

All normality signing out