I en annan del av Agneberg

Vi är lite inne i en svacka. Jag irriterar folk mest hela tiden. Åh, jag blir så trött. Kan inte bara älska varandra hela tiden? Leva i en datoriserad orgasm och bli utrotade av robotar. Mmm, härligt. Okej, det där var lite väl magstarkt. Forget what I wrote.

Min stora nedräkning har börjat! Vi har endast fyra idrottslektioner kvar! Om man inte räknar med de två vi ska skriva om ergonomin på (och om Moa har rätt om att prövningsdagen är på en onsdag). Jag är lycklig! Vad jag längtar till vårterminen! En helt underbar, ljuvlig tid väntar oss utan att behöva svettas omkring i en idrottshall med människor som älskar sport (men alltså, cred till er för att ni står ut med sådana som mig som liksom inte är skapad till att strutta runt så där). Frågan är väl egetligen hur jag ska palla de återstående lektionerna. Jag får leva i ett lyckorus, kanske, ÖVER ATT DET ÄNTLIGEN ÄR SLUT PÅ PLÅGERIET! Jag var bara inte gjord för dessa dar, för att citera Håkan Hellström. (Haha, han heter ju också Hell. Linda, du har en vän!)