I en annan del av Agneberg

Oftast är det så att det är jag som säger sjuka saker och Angelica som gör sjuka saker. Men igår lyckades jag fantastiskt bra med att göra en Angelica.

Vi skulle äta middag och det var fullt runt bordet. Jag blev förvisad till en liten kökssoffa på ena hörnet. Det var ganska långt till bordet, så jag tog ett grepp under luckan på soffan för att kunna skjuta in det. Jag råkade få ett taskigt grepp, så jag satte mig. På mitt finger. Klämt i soffan. Jag reste mig upp och började asgarva. Jag satte mig på mitt finger! Jag satte mig på mitt finger! JAG SATTE MIG PÅ FINGRET! JAG MÅSTE HA VATTEN! Alla runt bordet tittade på mig och Olof sa: Men vad vill du? Jag kan också sitta på fingret, det gör ju inte ont! Jag grips av panik över smärtan i mitt pekfinger och skriker JAG SATTE MIG PÅ FINGRET! JAG MÅSTE HA VATTEN!! JAG KLÄMDE MIG I SOFFAN NÄR JAG SATTE MIG PÅ FINGRET!!!!

Ibland är det så. Igår var det så.