And the hardest part was lettig go
Jag läser om våra fördjupade tankar om livet, om hur trasiga och vilsa vi oftast var. Många skulle nog önska att de kunde gå tillbaka till sig självva och säga att det blir bättre, att livet löser sig. Jag skulle inte göra det, jag tror det vore en lögn. Aldrig har jag varit så lycklg som jag var när jag var en förvirrad, förtvivlad tonåring. Aldrig så lycklig som jag var med vänner som hjälpte mig hitta mig själv. Tacksamhet fyller mitt hjärta inför det jag läser. Åh, som jag älskar oss. Det som vi var ihop.
Det får mig att vilja vara där igen alldeles innan studenten och känna pressen, men också lättnaden inför att ta studenten, att allt skulle vara över snart. Fast samtidigt vill jag stanna ett par veckor innan studenten och sen börja om igen. Vill inte vara där och kanna att allt tog slut utan att något nytt skulle komma att ta vid vid sommarens slut. Jag orkar inte vara vuxen.
Alla har blivit så vuxna. Kanske alla utom jag. Men när jag läser om att Ulrika tyckte att det var ett riktigt scoop att hon hade haft mens halva sitt liv när Hanna publiserade detta, så går det att förvandla sig i minnet. Eller om hur djupa intryck resan till island gjorde på oss. Om Monsieur Bengt. Om min sambo och Ulrikas man. Hur bloggen dog, men alltid fanns där. För oss. Hur jag skapade en skandal som gick ut över alla andra utommig själv, p.g.a att jag var så naiv att jag trodde att bloggen var för just bara oss. Jag publiserade en offentlig ursäkt till de berörda här på bloggen, men jag tror aldig att jag bad om ursäkt till de som hamnade i skottlinjen i mitt ställe. Jag gör det nu: Förlåt, jag visste inte bättre, men samtidigt hade jag inte tvekat att göra om det. Allt löste sig ju tillslut.
Åh, jag vill äta morotsmuffins på Einars och sitta på klocktornsberget och bara vara 18 igen. Saknar er och önskar att livet alltid kunde vara så enkelt som det var när man egentligen trodde att det var som svårast. Så fel jag hade när jag trodde det.
Till minne av en svunnen tid, en enklare tid och en stöttande vänskap.
//Angelica
PS! Jag har inte fått sova i natt och är hopplöst sentimental. jag är nästan som Ulrika alla de gånger hon blev naturligt berusad.
Hur gick det sedan...?
Hej, alla gamla språkare!
Nu har det gått ett och ett halvt år sedan vi alla tog studenten. Tänk vad tiden går fort, det känns som om det vore igår. Så... vad hände sedan?
Om min information är korrekt så håller både Ulrika och Moa till i Den Stora Om Än Inte Största Staden I Sverige, Göteborg. Ulrika utbildar sig och tänker bli talpedagog och kommer att lära mig att säga S ordentligt, vilket de föregående 5-6-7 stycken inte har lyckats med. Lite överdrivet kanske... Moa vet jag inte riktigt vad hon gör. Jag tycker mest att hon lyser med sin frånvaro, för nu har jag inte sett henne sedan kladden här nere var helt ny.
Angelica har flyttat ihop med sin pojkvän och är nu SAMBO! Ett uttryck som förvirrade mig något när vi talades vid för en stund sedan, då jag undrade vem hon syftade på. Hon bor i den kungliga huvudstaden Stockholm. Vår Angelica - bor i Stockholm. Orden Angelica, bo och Stockholm trodde jag inte att jag skulle få höra eller behöva höra i samma mening. Hon jobbar inom hemtjänsten då och då och hatar sitt jobb. Toppen.
Hanna har idag (äntligen) berättat för allihop att hon ska bli mamma, som nummer två i vår umgängeskrets. Hon har redan en liten pojke som hon övar sig på, inför att bli en bra mamma. En liten vovve som heter Burton. Burton och Steffen verkar ha trivts ganska bra ihop de gånger de träffats, då de misshandlar varandra ungefär lika mycket. Burton nafsar i Steffens fingrar och Steffen slår Burton på nosen med en pet-flaska. Hanna har spenderat stor del av sin tid inne på toaletten det senaste, råkar jag ha information om. Om hon har hunnit dit, antar jag. Annars har maten kommit upp igen på vägen. Det verkar dock som om det har gett sig lite sedan hon fick starkare mediciner.
Sist men inte minst, jag själv. Det senaste året har jag nästan enbart ägnat mig åt att ta hand om min familj(bestående av Steffen), förutom vissa roliga små projekt som jag har sysselsatt mig med. Men nu är det slut med det, för nu går resterande medlemmar i familjen (Steffen) på förskolan och jag har börjat studera på högskolan i Trollhättan. Ekonomi satsar jag då på. Att studera när du är ensam med ett barn är ingenting jag rekommenderar, men jag tror att det ska kunna gå. Du kommer dock inte att ha tid till så mycket annat. Egentligen har jag inte tid att sitta här och jag är på min andra vecka. Steffen har blivit så stor att han har lärt sig säga sitt första opassande ord:
BAJS!
Så, vem trodde att det skulle se ut så här, nästan två år senare?
Jag lyser upp inlägget med en bild på en underbar pojke och uppmanar alla att komma med kompletterande uppgifter.
Steffen
La la lie
I räkans stad
I alla fall. Jag var i Strömstad - räkans stad - och Charlotte och jag fick för oss att vi ville ha korv med mos. Det kan låta konstigt, men det är det egentligen inte. Ingenting är konstigt när Charlotte och Ulrika får flumma fritt. Då är korv med mos ganska normalt. I alla fall. Vi beställde och kvinnan i kiosken började lägga upp. Då ringde Charlottes mobil och jag fick sköta resten. När jag tagit emot korven och moset insåg jag att Charlotte vill ha ketchup på sin del av korven. Jag äter inte ketchup. Jag kan inte tänka mig något värre. Men, i en solidarisk gest, tog jag ketchupflaskan för att spruta lite på halva korven, och märkte att den nästan var tom. Jag stod och skakade lite, men det kom inget. Kvinnan i kiosken instruerade mig då att snurra flaskan. Vadå snurra flaskan? Jag vred lite på den och såg uppenbarligen väldigt förvirrad ut. "Jag äter inte ketchup - jag vet inte hur man gör!" sa jag och hon började garva. Hon visade hur man tog tag längst ut på flaskan och snurrade med den högt i luften och jag blev väl förlamad av äckelkänslorna till den röda flaskan i min hand, för jag kunde verkligen inte fatta hur man skulle snurra. Jag stod där och vred lite, först i små rörelser och sedan i allt större, fortfarande med fel grepp. Och kvinnan i kiosken fortsatte att garva. Och mannen vid hamburgarna och Charlotte och alla som var i närheten. Ju mer stressad jag blev desto mer stockholmska pratade jag. Jag ville bara skrika "JAG KOMMER FRÅN HÅBY, MEN JAG GILLAR BARA INTE KETCHUP, OKEJ?!" i ett mycket hysteriskt tonläge.
Käre tid. Jag avskyr verkligen ketchup.
Dirty Work
Ingen kan gissa vad jag har gjort idag x2. Men jag tänkte ansluta mig till gurppen för kvinnor som fixar själv, vilket vill säga Hanna råttfångaren. Jag har, håll i er nu, fixat båda handfats-avloppen! Jag Angelica har rörmockat! Aha aha aha aha aha! Sug på den hörrni. Men vad är odsen att det blir tvärstopp i båda avloppen på en och samma dag egentligen? Men jag i egenskap av stark självständig kvinna har fixat biffen.
Tack och hej
My love
Vad gör du lilla råtta?
Här har vi en nackdel med att inte bo på 4:e våningen.
Dessa små rackare smyger sig in och med tanke på att jag noga måste hålla min menskopp på betryggande avstånd från dem så har jag nu gått in hårt för att eliminera dem. Den moderna fällan i plast liknande en bur med taggar som slår igen på en ögonblicks sekund fungerade mer som utfodringshus. Gratis ostutdelning! Försöks gjordes att limma fast maten med limpistol men utan framgång. En hög med sladdar på vardagsrumsgolvet blev dock en liten mus öde. Där under en gul förlängningsladd tog pappa mus sitt sista andetag.
Men mamma mus återstod.
Sms till Ahndré
Köp råttfällor om du hittar de,
så ska vi döda den (förmodligen dem)
en gång för alla! :@
Gjorde han det? Nej!
Men som tur var hittade jag tvåpack fällor på coop för 10kr.
Tacka vet jag de klassiska fällorna i trä!
Nästa morgon satt den där fastklämd. Jag sa till Ahndré att det blir ingen frukost förrän du har tagit hand om den döda musen. Han svara att det tänker han inte göra för det var ju jag som ville döda den och det var jag som köpte fällorna.
- Men hallå. Du är en man! Det är sånt som män gör! Det var till och med du som gillrade fällan.
- För att du inte skulle klämma sönder dina fingara ja.
Det som inte dödar en stärker en, eller hur är det man brukar säga?
Jag hade inget annat val än att själv plocka bort den klämda musen. Självfallet inte utan att skrika, men den kunde ju inte bita mig så vad skulle kunna hända förutom att jag skulle kunna drabbas av en äckelattack?
Det gick vägen och jag kände min inre styrka efteråt. ´
Det ska bli spännade att se om jag fått någon mer fångst när jag kommer upp till huset i eftermiddag!
//Jägaren
Sen en tid tillbaka
I onsdags upptäckte jag kliande, röda prickar på mina armar och ben. Det var en allergisk reaktion på penicillin, men sådant fattar ju inte jag. Jag åt mer penicillin, massa penicillin, och det blev värre, massa röda, kliande prickar, och klåda under fötterna, på tungan och läpparna och hårbotten och över precis hela kroppen, så dagen efter sa Elin (en klasskompis) åt mig att gå till doktorn. Doktorn var en stressad AT-läkare som fick panik av att se mig. Efter lite dividerande om jag skulle ta mig med taxi till S:t Göran eller inte, hällde hon i mig tolv Betapred och två Tavegyl. Och en spruta med adrenalin. Hela jag skakade, men hon såg det som ett hälsotecken. Nu drogar de ner mig med mer Betapred och Tavegyl, som gör mig helt hög. Och visst, det är okej, jag kan ta det. Jag kan vara allergisk mot penicillin, fine, men då ska jag ju inte ha ett negativt allergitest mot penicillin i arkivet på Hud i Uddevalla. Eller? Är det något jag har missat?
På allas vårt älskade Facebook finns det en bild med "pedagog-eliten" som tycker att vi ska ha en fest i april, med Anna-Lena och Ralph. Och Olof, min före detta make, behandlar mig inte med den värdighet jag förtjänar. Jag orkar inte riktigt engagera mig med ilska, så jag kängar igen, med total godmodighet. Lite som jag alltid har gjort. De är så rara.
PÅ SÖNDAG, VÄNNER! Åh, jag älskar söndag! Puss! /Ulrika
Mooncup
Min menskopp kom äntligen på posten i går efter 1 1/2 månaders väntan(just för att jag så gärna ville ha en blå).
Det påstås att den ska vara bekväm att använda, men jag kan inte säga att jag tycker den ser särskilt bekväm ut. Hur som helst känns det i alla fall betryggande att veta att den inte är testad på djur! Och ett plus för att de bemödat sig att skriva en ingående bruksanvisning så att man vet att den ska förvaras utom småbarns och sällskapsdjurs, speciellt gnagares, räckhåll. Bra att de upplyser en om det så att man är extra försiktig så att man inte råkar tappa ner den i hamsterburen!
Men jag är lite fundersam angående rengöringstabletterna. Det står att menskoppen behöver inte sköljas av efter badet i Milton-lösningen eftersom den inte innehåller några gifter.
Men på paketet är det ett märke med en död fisk på.
Det känns aningen suspekt!
I drive me crazy
De gula bommarna är nedfällda. Det betyder stopp, det vet jag. Men varför kör jag rätt in i dem? Och varför kan jag helt plötsligt bara backa? Först knäcka bommarna och sedan backa rakt in i en silverfärgad audi? Vidar blir asföbannad och skriker:
- Du kommer aldrig få körkort!!
- Men man kan ju inte koncentrera sig på grund av det där plingandet och blinkande ljuset! Försvarar jag mig.
Jag slår upp ögonen och konstaterar att det bara var en hemsk dröm, men känner ocskå att cyklar ändå är ganska bra.
Det var ingen direkt lycka att vakna till ljudet av plogbilen denna morgon och titta ut genom fönstret och se att där ligger 10 cm snö. Bussen är försenad och jag kommer precis i tid till trafikskolan där Bosse väntar. Det visar sig att jag är den enda som ska köra upp. Jag får bilnyckeln och vi går ut till bilen. Jag fortsätter runt till passagerarsidan och Bosse undrar:
- Vart ska du?
- Ah, just det, det är ju jag som ska köra! Hihi.
- Okej, säger Bosse. Ska vi då ta och köra en säkerhetskontroll?
- Japp, säger jag och trycker på startknappen.
- Men varför startar den inte? Frågar jag förbryllat.
- Det gör den om du sätter i nyckeln.
- Ja, haha. Just det ja!
Så gör vi en utvändig kontroll och jag undrar om jag ska öppna till motorhuven också. Bosse säger att det får jag bestämma själv för det brukar de aldrig be en kolla. Men för säkerhets skulle kikar vi där med.
Vi kör en stund innan vi lämnar mig och bilen på vägverket och Bosse åker tillbaka till trafikskolan. Efter en nervös halvtimma kommer HAN och vi går ut till bilen.
- Jag tyckte det såg ut som parkeringsljuset var på på denna bilen, säger HAN.
- Eh, ja. Det kanske. (Var i hela världen stänger man av det då?)
- Tja, ska vi ta och kolla under motorhuven?
- Okej...
En halvtimma senare...
- Hur tyckte du det gick?
- Mm, eh, det gick väl hyfsat...
- Mm. Var det något du tyckte att du kunde gjort bättre?
- Parkeringen kanske...
- Ja, jag trodde du var en smart tjej när du valde rätt fil då du skulle till polishuset. Och så väljer du den minsta och krångligaste parkeringen på hela parkeringsplatsen!
- Mm... Jag vet det var inte så bra. (Smart? Tänk vad fel man kan ha!)
- Men du får kortet på det här. För annars var det bra.
- TACK! Åh, vad skönt! Tack, tack, tack!
- Hej då, ha det så bra.
- Hej då...
När det värst chocken lagt sig startar jag bilen och kör tillbaka till trafikskolan, gör en usel parkering och går in med nyckeln.
Lite senare ska jag och mamma hämta Lovisa i skolan. Jag kör. Stannar bakom alla bilar som parkerat i backen upp mot skolan. När vi sedan ska köra igen blir det väldigt fel. Jag ska starta med hjälp av handbromsen som inte har varit något problem förrut. Men nu låter det fruktansvärt och bilen rullar baklänges.
- Vad?! Varför?! Mamma! Säg vad som är fel!
- Lovisa, Hanna har körkort.
- Det kan man inte tro.
Mamma sitter och skrattar och vinkar åt folk. Okej, växeln var inte i.
Min cykel är stulen så nu tar jag mig fram för fot!
Peach plum pear
Mamma, två vänner till henne och jag skulle hälsa på min mammas problemtant. Vi åkte dit och såg att hon hade blivit en ananas och låg i en enorm fruktskål, som gick typ till bröstkorgern på oss, kanske två meter bred, full med massa andra frukter. Ananasen var skalad, så när som en tre centimeter bred remsa och den gröna toppen. Efter en stund fick vi även syn på problemtantens make, som var en röd chilifrukt. Stämningen var tryckt, vi kände undergången komma. Plötsligt säger en av mammas vänner som var med, en pensionerad präst som knappt kan döda flugor, att han måste befria Inga, tanten, från hennes lidande, drar fram en fruktkniv och sticker den i den gula ananaskroppen och dödar henne, vrålandes "I JESU NAMN!" Sedan snittar han upp hennes man, chilifrukten och gröper ut fröna och smetar på dem på tantens döda ananaskropp. Sedan väckte mamma mig, och jag är verkligt tacksam.
Jag var chockad halva dagen. Andra halvan skrattade jag helt hysteriskt. Framför allt över att han var en chilifrukt. Och att Inga var ananas och blev dödad av en fruktkniv av mammas menlösa vän. Käre värld, så fruktansvärt roligt!
Hjärtligt välkommen!
Hjärtligt välkommen till programmet där vi testar vad Stenabs tvättmaskiner går för.
Som ni säker alla minns så testade vi förra veckan att tvätta en matta med gummibaksida trots skyltar om förbud och det gick vägen. Denna gången provade vi att tvätta en gammal kudde med skumgummistoppning. Resultatet blev att kudden gick sönder och skumgummit smulades sönder i tusen miljoner småbitar som välde ut tillsammans med tvätten när luckan öppnades efter avslutat tvättprogram. Tvätten fick skakas och tvättas en gång till och maskinen fick rensas på skumgummi som sedan fick sopas upp från golvet och stoppas i en röd soppåse. Någon åverkan på maskinen syntes dock inte. Vad kan vi då säga om det här? Jo, att en kompletterande klisterremsa borde sättas upp på tvättmaskinen OBS! TVÄTTA INTE KUDDAR MED SKUMGUMMIFYLLNING. DE KAN GÅ SÖNDER OCH FÅ DIG PÅ USELT HUMÖR!
Kuddar med skumgummifyllning får därför ingen nallebjörn.
Matta med gummibaksida
BH med bygel
Kudde med skumgummifyllning
Nästa vecka ska vi se vad som händer när vi testar att tvätta mormors kristallglas.
På återseende!
Teardrop
Jag sörjer min musik och mina bilder, men livet går vidare, antar jag. Jag har fått lite nytt av Charlotte, på tåget hem. Ane Brun och Sigur Rós. Och Teardrop med Massive Attack. Teardrop knäckte mig totalt första gången jag hörde den och den knäcker ännu. Det är min julklapp till folket i år. Lyssna på Teardrop med Massive Attack. God jul.
Love, love is a verb
Love is a doing word
Hockey är inte särskilt poetiskt det heller. Och varför måste domartröjan vara randig? Och varför är alltid alla fångtröjor i tecknade serier randiga? Frågorna är många. Vem har svaren?
För övrigt är nog Starálfur med Sigur Rós det vackraste jag hört i hela mitt liv. Det är ett litet smycke, glittrandes i solen, som en skör blomma, en vågbrytning mot en eka.
Vackert, Kärlek, vackert, för att citera den Martin som inte längre finns.
How did I come to this
I feel your breath in my neck and
I turn around. I see the ruins but I
can't let go. How did I come to´this?
Have to leave it all behind.
Everything that took me so long
to find just fade away to become
a shadow, a memory of the past
Something I held so dear drifts
away in the wind and I fear this
loneliness will tie me down in
a place where I can' t hide
As the clouds gather I need
you more than ever. And in the
darkest of times I reach out
for your hand only to find you' re
not longer by my side.
So how did I come to this?
Standing on the side, letting
our dreams sink to the bottom
of the sea. I open my eyes
only to see the last hope die.
We said it would never end,
but the good times and sunny
days are now only snapshots
in our memories, forever tresured
until time ends.
So how did we come to this?
Why did we let it end? Did we
let it wash away by the waves
like a castle build in sand?
(Text: Angelica och Hanna 2007)
Breaking the law
På order av Ulle-bulle skriver jag nu detta inlägg.
Jag ska bekänna att jag gjort något som jag vet att jag inte får. Jag har tvättat en matta med gummibaksida i Stenabs tvättmaskin trots att det står med stora bokstäver på maskinen OBS! TVÄTTA INTE MATTOR MED GUMMIBAKSIDA! Men jag har faktiskt inte dåligt samvete. Står det inte varför detta är så strängt förbjudet så förstår jag inte varför jag inte ska göra det och då gör jag det. Så enkelt är det. Det är så jag fungerar. En stor eloge till Walkersborgsbadet som så pedagogiskt skrivit ut varför man INTE FÅR ANVÄNDA BADKLÄDER I BASTUN! Det frigörs klorgas! Hur svårt var det att skriva ut det? Så många badhus jag varit i och alltid använt badkläder i bastun trots skyltar om förbud. Men numera gör jag det aldrig, för vem vill sitta där inne och andas in hälsofarlig klorgas?
TVÄTTA EJ BH MED BYGEL I MASKINEN! Den kan lossna och fastna i tvättmaskinen! Okej, det är lugnt. Jag tvättar (nästan)aldrig bygelbhar i maskinen.
OBS FÖRBJUDET ATT SPOLA NER BINDOR OCH TAMPONGER I TOALETTEN! Jag ska köpa en menskopp!
Hur kan man vara säker på att en spindel dör när man damsuger upp den?
(Det var inte menat som en dålig vits, utan jag söker svar!)
