I en annan del av Agneberg

Det finns vissa saker som man av den ena eller andra anledningen bara gör en gång i livet, som till exempel tatuera sig eller flå en kyckling.

En del av vad det innebär att flytta hemifrån och reda sig själv är att man själv måste laga sin mat, vilket inte alltid är så lätt. Att bara komma på vad man ska laga är ett stort bekymmer och en fredagskväll känns inte som gjord för korv och mos. Så jag ringde helt enkelt till mamma för att be en erfaren kvinna om råd. Jag hade tur. Hon skulle just ner till Willys för att köpa kyckling som det var extrapris på. Lite tvekande undrade jag om jag skulle klara av att tillreda en sådan. Mamma svarade att det ju bara att slå den! Vadå slå den? Är den inte redan död? Svensk mördad kyckling brukar det ju stå på paketen. Hur som helst, jag hänge på. Men det visade sig att det inte bara var att plocka till sig en kyckling och lägga ner i vagnen. Nej. Varje kyckling skulle noggrant granskas. För mig med mitt otränade öga såg alla kycklingar likadana ut. Hur mycket jag än tittade, klämde och kände på dem kunde jag inte se någon markant skillnad. När jag försökte förstå vad som kännetecknade en fin kyckling fick jag bara svaret att man skulle få den rätta känslan. Så hade mamma tillslut bestämt sig för två kycklingar som hon skulle ha medan jag fortfarande stod där smått förbryllad. Jag ropade på henne att hon ju inte bara kunde lämna mig där bland kycklingarna. Som svar fick jag att jag själv kunde välja ut en bra, men hur skulle det vara möjligt så oerfaren av kycklingar som jag var. Så räckte jag fram en kyckling jag fastnat för i förhoppning om att den inte skulle bli utdömd. Hon betraktade den en kort stund innan hon talade om för mig att den gav henne dåliga vibbar. Så gick hon åter tillbaka till högen med kycklingar och grävde efter den längst in (en som ingen pillat på). En liten stund senare gick jag nöjd ut ur affären stolt ägare av min första kyckling!

Men så kom jag till den biten då den skulle slås(flås). Hal som en ål var den. Först var den rätt i hoptryckt men när jag slitit och dragit i de där skinnet som inte ville lossna blev den helt lealös och plötsligt gick det upp för mig att det var en kropp. Jag höll den lilla kroppen under armarna och insåg att där har suttit ett huvud. Jag har aldrig tidigare tänkt på vilket håll som varit vilket på en död kyckling, men nu gjorde jag det. Den hade en rumpa! En rumpa med hår på. Jag skrek! Jag skrek förtvivlat efter mamma och jag grinade. Den rörde på sig i lederna och tillslut låg den där i min hand och skrevade. Jag så rätt in i det äckliga innandömet. Men innan jag kunde lägga den i formen var jag tvungen att skära bort rumpan, för den äcklade mig något otroligt! Jag har ju massa gånger sett mamma göra denna procedur, men aldrig insett vad det egentligen innebär. Jag har bara blivit tillsagt att inte vara där och pilla för att då kan jag få salmonella.

Jag skyndade mig sedan att pensla och krydda den och sedan stoppa in den i ugnen där den skulle få vistas i minst en timme och få en bra mycket trevligare konsistens. Sedan skurade jag diskbänken och ringde till mamma för att tala om vilken pers det varit  och att jag faktiskt hade klarat det! Hon svarade att jag tagit mig igenom en utmaning som stärkt mig!

(Linda, min vän. En flådd kyckling måste vara det optimala för Timmy att praktisera på! Ytan påminner starkt om en nybadad bebis. Kan han lära sig att hantera en sådan så behöver du definitivt inte oroa dig för att han ska tappa eran bebis i golvet! )

Nu ska vi bli lantisar. Lantisar med stil! Lantisar som INTE luktar koskit!!

Kan nu tala om att jag är stolt delägare i detta söta, lilla, alldeles lagom stora hus beläget utanför Skara. Visst, trots att de stinker kossorna, är bra för de gör mjölk, men jag kommer se till att hålla mig på betryggande avstånd ifrån dem. Har nämligen traumatiska minnen av när jag, mamma och min lillasyster skulle ha picknick i något som visade sig vara en kohage. Vi tvingades fly upp på en stor gravhög när de gick till attack. Sedan satt vi där omringade av en hel flock lömska kretaur med små horn i pannan. En smög sig på Bonus(hunden) bakifrån och bet honom. Barbariska djur!

Så fort Ahndré får sig ett nytt jobb och jag får mig ett körkort kan vi flytta dit.

Det  gick hyfsat bra igår när jag och mamma var ute och övningskörde. Ända tills vi kom fram till en stor gräsklippare som stod mitt i vägen och höll på att klippa gräset i diket. Jag blev totalt flippad och kunde inte starta bilen. Fick typ 120 kärringstopp, medan mamma bara satt och skattade åt mig! Backa gick bra men det gick bara inte att köra framåt! Så där stod jag mitt i vägen och kunde inget göra. Mamma var nästan på väg ur bilen för att byta plats med mig när jag äntligen fick rull på eländet.

Om jag får bestämma så blir det på sikt tillökning i familjen i form av en mops. Willey Wonka ska den heta. Den ska ha knorr på svansen och grymta istället för att skälla. Ska bara övertyga Ahndré om att det är något som vi behöver. Något som vaktar oss mot farliga inkräktare. Så snart byts alltså Skogslyckan mot Skogsgläntan... Då är ni välkomma att hälsa på!

Jag vet inte om jag vågar visa mig på denna blogg, med tanke på att jag inte har skrivit ett enda inlägg minst ett år! Men jag håller helt klart med om att vi ska fortsätta hålla bloggen vid liv och härmed gör jag en insats. När jag tänker på tiden som varit känns det lite lustigt. Tillsammans har vi varit samlade som små pyrotekniska krutkorn i en raket som målmedvetet färdats åt ett och samma håll. Men helt plötsligt exploderar den och vi alla far ut som små glittrande stjärnor åt varsit håll i ett mycket vacker fyrverkeri. Men på ett ögonblick är det över och alla är borta...

Fast inte riktigt alla. Jag är här. Och tjockisen(ta inte illa upp) är här. Och vad gör vi då? Jo, sjäv bråttas jag med min osunda dragning till meningslösa studier. Och tjockisen, ja hon har fullt upp med att vara tjock och att läsa företagsekonomi på komvux. Klokt, mycket klok. En vacker dag startar hon ett eget företag och säkrar framtiden för hennes kommande aliens.  Förra fredagen följde hon med mig till Göteborg för att vara mitt moraliska stöd och vägvisare. Vi hade tre adresser att hitta till Olof Wijksgatan=Universitet, Götagatan=Studenternas hus och Wasagatan=Akademibokhandeln. Jag hittadse en buss som tog oss till Gbg, Tjockisen hittade en spårvagn som tog oss till Berzelligatan och en tant hittade oss och tog oss till Olof Wijksgatan. De är förvånandsvärt trevliga göteborgarna. En kille tutad på mig för att han såg att jag tappade en av mina kartor. En sådan dag blir man vänligt inställd till människosläktet. Men vad är det för sort människor som väljer att läsa latin på heltid? Det var vad jag funderade på när vi traskade upp mot instutitionen för arkeologi och antikens kultur, latin och grekiska. På trappan satt en tjej som artigt presenterade sig för oss. Hon var visst journalist, men hade inte läst på universitet tidigare, hur det nu gick ihop. Det visade sig att vi var 15 stycken latinnördar, alltifrån flerbarns mammor till gamla gubbar till lingvestikstanter till såna som mig. Många var mycket pratsamma och undrade vilka vi var. Jag gömde mig lite bakom tjockisen, fortfarande aningen misstänksam tills hon påpekade att det kanske var bättre om jag satt ytterst och pratade med dem eftersom det var jag som skulle läsa latin. Vi bytte plats och jag hamnade brevid Stellan. En mycket trevlig herre. Han talade om för mig att han tagit studentexamen i latin i början av 50-talet, och nu ville han återuppliva sina kunskaper. Det var på den tiden då man var tvungen att läsa latin för att över huvudet taget få lov att läsa något annant språk som t. ex. engelska eller tyska. Förövrigt var han lärare.
                     Vår lärare i elementa I som förövrigt var docent i latin fick tämligen snart tala om för oss vad heltidsstudier innebär, detta eftersom lingvestikstanten började med att klargöra att hon inte ville ligga på stranden och läsa inför tentan och därför frågade om det gick att tenta om. Heltidsstudier= 40tim/v.! (Men ingen närvaroförpliktelser för csn, vilket innebar att jag kunde skolka hela första veckan eftersom lekionerna bara skulle handla om svensk grammatik.) Vi gick igenom språksläktskap och latinets roll genom historien, då en kille i hästsvans längst bak räcker upp handen och påstår att man tagit miste på år 600 och 800 och att det därmed fattas 200 år av historien. Hur bemöter man ett sådant påstående utan att idiotförklara personen i fråga?

Men så kom vi då till den ultimata frågan då vår lärade sa:

•-         Varför läser man då latin? För det kanske folk frågar er. Läser du bara latin?

Sammanfattning av svaret: Ska man kunna läsa orginaltexter från 1800-talet och tidigare måste man behärska detta språk. Om man nu inte vill förlita sig på en översättning vill säga. Och vem vill det liksom?

                     I pausen fick vi en liten guidad tur runt i byggnaden. Vi fick kika in i et litet bibliotek med antika latinska böcker. Antika läroböcker i latin med obscent innehåll saknade i jämförelse med de andra böckerna stödöversättningar på engelska då de engelska skolpojkarna inte klarade av att läsa sådant. Då fick istället italienskan rycka in.

                      När vi var klara plockade vi fram kartorna igen för att leta upp Studenternas hus. (Uppenbarligen finns också ett Lärarnas hus med undertitel "Kunskap är makt") Efter att ha letat en stund och givit upp vårt eget lokalsinne gick vi in i en frisörsalong och frågade eftervägen. Vem har påsttått att det är gratis att läsa på universitet och högskolor? 315 spän för inskrivning i studentkåren! Why?               

                      Vi var nu hungriga alla tre, men innan vi gick för att söka upp något ätbart letade vi oss fram till Akademibokhandeln på Wasagatan. Fick en smärre chock när jag fick se priset på böckerna. Över 400kr för Vivat lingua latina som inte ens hade en riktig pärm! (Har vi det här laget köp litteraur för över 1000kr och det är för 1/3 av kursen.)

                      På Mixit åt vi varsin god sallad, innan vi promenadade mot Nordstan och shopping. På Rut inhandlade vi båda varsit svartmönstrat linne och fyndade lite trosor, provade en ny sorts provhytt och fotade babymagar. På H&M handlades det lite mammakläder också. Dagen avslutades med en latte/choklad på terminalen innan vi tog bussen
hem till byn igen.

Vad säger ni, ska vi sälja? 12631:-)

På lördag i nästa vecka flyttar Ulrika till kungliga huvudstaden. Samma vecka flyttar antagligen Moa till Ransäter. Som tur är håller Ankan, Big Mama och fru Andersson ställningarna i Uddevalla. Men ändå. Det är verkligt nu. Bloggen håller ihop oss på ett sätt inget annat kan. Ska vi verkligen döda den? Jag känner mig lite blödig.

JAG KOMMER ATT SAKNA OSS!!

Jaha. Så var det slut. Slut. Slut.