My love
Vad gör du lilla råtta?
Här har vi en nackdel med att inte bo på 4:e våningen.
Dessa små rackare smyger sig in och med tanke på att jag noga måste hålla min menskopp på betryggande avstånd från dem så har jag nu gått in hårt för att eliminera dem. Den moderna fällan i plast liknande en bur med taggar som slår igen på en ögonblicks sekund fungerade mer som utfodringshus. Gratis ostutdelning! Försöks gjordes att limma fast maten med limpistol men utan framgång. En hög med sladdar på vardagsrumsgolvet blev dock en liten mus öde. Där under en gul förlängningsladd tog pappa mus sitt sista andetag.
Men mamma mus återstod.
Sms till Ahndré
Köp råttfällor om du hittar de,
så ska vi döda den (förmodligen dem)
en gång för alla! :@
Gjorde han det? Nej!
Men som tur var hittade jag tvåpack fällor på coop för 10kr.
Tacka vet jag de klassiska fällorna i trä!
Nästa morgon satt den där fastklämd. Jag sa till Ahndré att det blir ingen frukost förrän du har tagit hand om den döda musen. Han svara att det tänker han inte göra för det var ju jag som ville döda den och det var jag som köpte fällorna.
- Men hallå. Du är en man! Det är sånt som män gör! Det var till och med du som gillrade fällan.
- För att du inte skulle klämma sönder dina fingara ja.
Det som inte dödar en stärker en, eller hur är det man brukar säga?
Jag hade inget annat val än att själv plocka bort den klämda musen. Självfallet inte utan att skrika, men den kunde ju inte bita mig så vad skulle kunna hända förutom att jag skulle kunna drabbas av en äckelattack?
Det gick vägen och jag kände min inre styrka efteråt. ´
Det ska bli spännade att se om jag fått någon mer fångst när jag kommer upp till huset i eftermiddag!
//Jägaren
Sen en tid tillbaka
I onsdags upptäckte jag kliande, röda prickar på mina armar och ben. Det var en allergisk reaktion på penicillin, men sådant fattar ju inte jag. Jag åt mer penicillin, massa penicillin, och det blev värre, massa röda, kliande prickar, och klåda under fötterna, på tungan och läpparna och hårbotten och över precis hela kroppen, så dagen efter sa Elin (en klasskompis) åt mig att gå till doktorn. Doktorn var en stressad AT-läkare som fick panik av att se mig. Efter lite dividerande om jag skulle ta mig med taxi till S:t Göran eller inte, hällde hon i mig tolv Betapred och två Tavegyl. Och en spruta med adrenalin. Hela jag skakade, men hon såg det som ett hälsotecken. Nu drogar de ner mig med mer Betapred och Tavegyl, som gör mig helt hög. Och visst, det är okej, jag kan ta det. Jag kan vara allergisk mot penicillin, fine, men då ska jag ju inte ha ett negativt allergitest mot penicillin i arkivet på Hud i Uddevalla. Eller? Är det något jag har missat?
På allas vårt älskade Facebook finns det en bild med "pedagog-eliten" som tycker att vi ska ha en fest i april, med Anna-Lena och Ralph. Och Olof, min före detta make, behandlar mig inte med den värdighet jag förtjänar. Jag orkar inte riktigt engagera mig med ilska, så jag kängar igen, med total godmodighet. Lite som jag alltid har gjort. De är så rara.
PÅ SÖNDAG, VÄNNER! Åh, jag älskar söndag! Puss! /Ulrika