I en annan del av Agneberg

Jaha, så har bloggen blivit ett år . I all enkelhet. Den tjugutredje januari 2007 skapades denna vackra blogg. Ulrika skrev de första inläggen, men sedan kom vi igång nästan allihop.

GRATTIS!

(Yeah, the cookie crumbles but in whos hand?)

Idag har det snöat och det har därför inte varit en lämplig dag för sommarskor... konstigt.
Det är dock något jag vill ta upp som har med titel på inlägget att göra. Den, på grund av växthuseffekten, ökade nederbörden. Ingen har väl missar att sommaren 07 regnade bort, och flöt iväg i små rännilar längs gator och vägar. Det förvånar mig dock att alla tydliga bevis som smältande isar, växande öknar och varmare väder så finns det ändå folk som säger att det inte är sannt. Att det är skitsnack som någon hittat på. En sådan person sa, när klassen satt och såg på Al Gores film "En obekväm sanning",: -Tror ni verkligen på det där?
Vadå, tror vi på det där? Klart att man gör. Det är väl ganska uppenbart att det är sant eller? Eller vill människan påstå att de har hittat på att isen smälter, kanske lever vi i Matrix och någon bara får oss att tro att det händer. Ja, men daaaaaaaaaa, så måste det ju va! 
Nej fan vad jag blir irriterad på folk som inte tar det på allvar. 

Nu är det by the way bara fyra dagar kvar till den här bloggen blir ett år gammal.

Har läst Ulrikas inlägg om att vi har inlägg som syns från oktober. Det är inte illa. Det är inte dåligt gjort av oss. Det är helt jävla katastofalt! Att vi inte skämms. Om en mindre an två veckor fyller bloggen ett år. Vad har vi tänkt göra år det? Ingenting! Bloggens ettårsdag och ingen bryr sig, men vad säger Ni om jag säger att det nog aldrig blir en andra födelsedag?

Vi kan ju börja med mig. Vad har jag gjort på den här bloggen det senaste? Inte mycket, kan inte ena komma ihåg mitt senaste inlägg.
Vad har Linda gjort? Ingenting typ.
Hanna då? Dålig verksamhet där med.
Ulrika? Har gjort ett försök den senaste veckan med att blåsa liv i det som vi en gång jämfört med Antiken.
Vad hände med renässansen som vi sa skulle ha kommit för länge sendan. Är det ingen som ha rnågot att skriva?

Jag kan ju skriva om hur godissugen jag är. Jag e så galet sugen på socker att jag anrt dör. Jag vill ha polly. Eller chocklad, segaråttor, glass, lakrisnappar eller varför inte något riktigt surt.

Idag gick Ulrika till skolan. Hon hoppats att träffa  på religionen och att få chansen att stöta på Angelica på engelskan och eventuellt få skymten av Hanna i korridoren eller något. Men icke. Var någon där? Nähä då. Icke icke. De lyste med sin frånvaro. Ulrika är i sorg.

Okej, idag fick jag typ panik. Vi har inlägg som syn(te)s från oktober! Fatta! Oktober!! Vi MÅSTE proiritera bloggen. Vi kan inte skriva så sällan att det fortfarande är nyheter att Angelica fyllt arton. Big no no. Nya nyheter, tack.

Mina nyheter är att jag har börjat sova till tolv. Bra? Nej. Börjar skolan i morgon? Ja. Kommer jag att vara ett vrak hela första veckan i skolan? Ja. Känns det bra? Nej. Vill jag gå och sova bara jag hör det? Ja. Jag har typ vänt på hela dygnet. Jag är uppe till två, typ och sedan sover jag till tolv. Det är rätt logiskt, men helt sjukt. När började jag göra så här? Jag vill inte. Jag behöver gå i självhjälpsgrupp. En självhjälpsgrupp för ungdomar med fel dygnsrytm. Jag undrar om det finns sådana. Idag, till exempel, vaknade jag vid elva och trodde att klockan typ var sju. Det känns jobbigt. Hard life.

Jaha, så har nästan en vecka gått i januari. En hel, fet vecka har gått. På tisdag börjar skolan igen. Igår satt jag med mitt projektarbete. Hur jag än skrev och skrev var jag fortfarande bara i början. Jag bara stampade och stampade på samma jobbiga fläck hela tiden. Och det kommer jag nog göra i morgon också. Jag tror att jag hatar projektarbeten.

Hur var året? Från min synvinkel var det skit.  Men det tål ju att tänkas på. Skit, vad jag flummar. Men ingen annan skriver ju något vettigt, så jag försöker upprätthålla en någonsånär kontakt med bloggen.

Godnatt.