Hands open

Farväl mina vänner! Nu far vi till Frankrike. Jag hoppas att ni kommer att ha det bra här i Sverige och samla på er en massa viktiga anteckningar som vi kan skriva av sedan!

Jag fick ett underbart kort av Ulrika igår, förgyllt med hennes andedräkt. Den ligger nu i resväskan, eftersom jag kommer att sakna henne så mycket!

Pojken med hålet i handen

Jag vill bara citera en kompis som skrev det allra bästa jag någonsin läst:

Den inte lite druckne mannen nere på stan... vinglar höger, vinglar vänster, vinglar höger, vinglar vänster, viker av in på en bakgård... Destination okänd... Är han vuxen? Antagligen, jag gissar att de flesta hade väl påstått det. Men vad gör honom till vuxen? Jo, så här är det... Ett visst antal år av ditt liv måste passera. Du flyttar din pjäs på livets spelplan och efter många kast så hamnar du till slut på den där rutan. "Vuxenrutan", grattis! Men aj aj aj, så visar det sig att du inte har inte samlat på dig tillräckligt många poäng. Skynda dig nu, för det är inte långt till mål, du har redan stått över alldeles för många kast! Visst, du lär väl ha hyfsad koll på spelreglerna vid det är laget, men det är bråttom. Du kan själv räkna rutorna till slutet. GAME OVER... Och någon chans till revanch finns inte...

Jag kunde verkligen inte ha sagt det bättre själv.

Hey baby

Alltså, den häringa svenskan. Jag känner att jag har problem. Jag skjuter upp den om och om igen. Nu sitter jag och lyssnar på soundtracket till Dirty Dancing i stället för att läsa om rebellen J.Lo Almqvist. Det går an var en fantastiskt dålig bok, men extreeemt skrattretande. Här följer mitt favoritstycke i boken:

"Albert bestämde sina rätter, vilka överensstämde med Saras, utom däri, att hon tog salad till köttet, han däremot sin lieblingsrätt gurkor."

Par example, så att säga. Den var ointressant rakt igenom. Det blir inga stjärnor eller Ulrikor i slutet av min redovisning inte. Här ska sågas. Ojojoj.


Your ex-lover is dead

Jag tänkte fördriva lite fredag med att berätta om de två okända tvillingarna, separerade från födseln, antagligen, som finns i SP3D. De är korta (under 1,60 m), har mörkt hår, mörka ögon och olivfärgad hud. De klär sig gärna i små, söta klänningar och har faktiskt likadana sandaler. I matsalen sitter de oftast bredvid varandra och lägger nycklarna på samma sida tallriken. Det skulle inte fövåna mig om de tuggade lika länge också, och andades i takt. Mitt professionella utlåtande är att de är tvillingar egentligen. Nu är de återförenade i SP3D. Lyckligt.

Ena halvan av dem kanske blir lite stött när hon läser detta, och att det är offentligt. Sorry, love, men det är inte farligt. Slå mig med öppen handflata om det behövs.

Comme d'habitude

image28

Hej. Vi jobbar på våra franska presentationer. Vi är bäst. Eller ja, Hanna jobbar ju inte på någon fransk presentation. Hon är ju gift.

I Frankrike begår man måltider.

Hey där

-I Sverige begår man sjävlmord, säger Ullis högt över klassrummet på tal om franska måltider.

Det hela började med att  Eina skulle förklara att i Sverige äter man en måltid, i Frankrike begår man en måltid. Då kommer Ullis med sin helt klockrena kommentar för att påpeka skillnaderna mellan de två språken. Det hela slutade med att Linda grät... för att hon skratta alltså.

Little girl

Vad är det som får mänsklighetens alla skummisar att dras till mig som flugor till koskit?
Det finns ett par praktexempel som mannen som kom och sjöng för mig när jag och Linda åt glass på en bänk på kungsgatan i våras, killen som halvt om halvt låg i mitt knä med armarna runt min hals på väg hem från gbg en gång och nu senast mannen på Kampenhof i lördags. Jag går där minding my own business när han gör en rörelse mot mig som om han ville mig något. Så vänlig som jag är så stannar jag till och avslutar mitt telefonsamtal med Linda för att ta reda på vad det är han vill mig. Jag höjer på ögonbrynen, i vad jag hoppas är en frågande min, och säger ja?. Han frågar mig då vad det är jag vill. Oj, jag ber om ursäkt för misstaget och förklarar att jag tyckte det såg ut som om han ville mig något. Då säger han att: Nej det var jag som ville honom något. Men nej nej det var det inte jag ber så hemskt mkt om ursäkt, men han insisterar att jag vill något och det är uppenbarligen fritt fram vad detta något än må vara. Jag fortsätter neka och börjar röra mig i riktning mot bussen och han fortsätter säga Varsågod vad var det du ville?. Hmm... ja inte så mkt faktiskt gubbjävel, lämna mig ifred. Det sista där sa jag ju självklart inte utan tänkte det bara, men jag ursäktar mig och går för att köpa busskort till Linda. När vi kommer på bussen så vem är det som sitter där och hejar på mig om inte den manliga horan. Nu undrar ni säkert varför jag kallar honom det men jag har nog aldrig varit så nervös och det verkade faktiskt på hans kroppsspråk som om det var sexuella tjänster han erbjöd mig. Troligen är detta bara men vanliga paranoia bland med min livliga fantasi, så förlåt mig för dessa förutfattade meningar.

On the radio

Martins svar på frågan om hur det funkar att både vara ihop med Anna och spela i samma band som henne: Vi är väldigt raka i bandet och vågar säga vad vi tycker. Det är ganska naket, om man säger så...

Detta var direktsänt i P3 denna afton. Skämmes om ni missade det.

(orkar inte komma på någon rubrik)

Vill bara säga lite sorry för att jag svek på filosofin. Men jag är inte utan ursäkter... Trots min övertygande känsla av att vi inte hade någon engelska i dag steg jag upp klockan halv 8 för att ringa till skolan och få detta bekräftat. (Det var dock ingen som svarade) så jag följde min intuition. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder... En sådan där fin lögn som man lurar små barn med, ungefär i samma stil som att vatten i ett mjölkglas blir något så häftigt som "spökvatten" och inte en oaptitligt grumlig vätska. Eller att det är såå viktigt att vara ute heeela rasten och andas in den friska luften när motorvägen går alldeles bredvid. Hm, jag anser att det finns ruskigt dåligt väder och inga cyklar med inbyggda paraplyn! Det är sådant man kommer till insikt med när man blir lite äldre. Så tyvärr blev det ingen filosofi idag...

Var på väg in på Mc Donald´s igår, pratande i telefon då jag hör en röst bakom mig...
- Men åh, herre Gud! Flytta på dig!!
Jag vänder mig om och får föga förvånande syn på en piercad blondin(också pratande i telefon)
- Ursäkta, säger jag. Har du problem eller?
Bläng...
- Tror du ja sa till dig eller!?!?
- Ja, det tror jag. (Menar, hur ofta säger man irriterat till den som man pratat med i telefon att flytta på sig?)
- Du borde ju fan in på psyket!!
Ett ögonblicks sekund känns en stark instinkt att nita henne, men lika snabbt hinner diverse etikmodeller gå genom huvudet och jag inser att det antagligen är bäst att låta bli... så det får lov att räcka med något i stil med:
- Nej, men det verkar vara vad du behöver... (IDIOT)

Hur som helst så smakade glass med chokladsås lika gott som det brukar!

Det är synd om människor(framför allt blonda bitchar i stilettklackar)...
Fick ialla fall trevligt sällskap på bussen hem... Blev din älskling glad för kaktusarna? Tänk ett par, tre kaktusar varje år. Kan få ihop värsta samlingen ju (förutsatt att man lyckas hålla dem vid liv förstås)! Men trots att Timmy är en man så lyckades han tydligen med det. Är smått impad faktiskt!

Känns att hösten är här, kallt och blåsigt... Burr


Sorry or please

Hahahaha, igår var det bara en enda stackare inne på denna blogg och det var jag. Vad häääändeeeer? Varför sköts inte bloggen som den ska? Crap, crap, crap! Bakläxa, som i franskan. Störst bakläxa till skolkarna från engelska och franskan. Jag nämner inga namn, men snusarn, du MÅSTE skaka igång ditt ass och TA DIG SAMMAN!  Detta funkar inte, allra minst för dig. Fattar du? Och du, pilla ur prillan!

Better

Denna sommar har inte varit kärlekens sommar för Ulrika Carlsson, men nu har en het förälskelse uppstått, passionerad som inget annat. Min älskade heter regina spektor och visserligen är det en musikalisk förälskelse, men känslostormande utan dess like! Oh man, hon är helt bedårande!