Taste in men
Idag har jag något att säga till alla språkare. Det är ingen idé att önska att allt vore annorlunda, för det är som det är. Man kan bara göra det bästa av vad man har fått, och försöka förändra det som går. Ibland kan livet kännas för jäkligt, men ingenting varar för alltid.
Livet är fullt av vackra saker och vackra människor. Alla är egna små pussel, egna tavlor och motiv. Ingen är den andra lik. Finns det något bättre än att lägga pussel? Man skapar en människa, för sig själv. Ibland kan vissa bitar ligga fel, ibland kan det vara stora stycken som man får ta bort och börja om på.
Kan jag räkna med er om allting skiter sig en dag? Har jag någon att ringa då?
I torsdags fick jag höra av en annan språkare (dock inte från språkeliten), att jag såg ut att vara en riktig killtjusare...
//G
Pearls Of Light
Det är vår och sommar i luften, jag åt jordgubbar och glass, drack fyra koppar kaffe och gick till och med in för att skriva en novell ihopp om att vinna andrapris i mimersbrunns novelltävling, en weekend i en storstad. Åh hej, jag vill ut och känna storstadspulsen!
På tal om puls, min egen puls kände jag faktiskt idag... Dunk, dunk, dunk... Tänk, jag höll ett så kallat argumenterande tal inför hela klassen. Men äh, det var väl ingenting...
Har inte varit där nere i svängen idag trots att jag kanske borde, med tanke på det där talet och att jag fick ansvaret för en förtvivlad och otröstlig 2-åring(vilket kan vara oerhört krävande...!) Tänker på vad Anne-Maj har sagt, men skulle gärna lärt mig lite mer om de där små trotsvarelserna och hur man ska tas med dem. Men när ingenting funkar så vad ska man göra? Det gäller dock att följa Goleman där och kunna ha kontroll över sina känslor såpass att man klarar av att stå emot impulsen att också själv slänga sig på golvet och skrika. (Hehe, det ska bli roligt att pröva läppstiftsexperimentet på honom någon dag.)
En hyllning till livet... Söndag, klockan tre... någon som vill me?
Talk
Vi har fördjupat vår relation. Vackert, kärlek, vackert! Citat är käckt, men kanske inte helt rätt just här. Men okej, mitt kroppsspråk är väldigt välutvecklat. Fast jag vet inte om jag skulle vilja säga att det tyvärr är överdrivet och oseriöst. Jag tror inte det. Jag tycker att det är klock rent! (OBS! Särskrivning med mening) Jag replikerade med att han tittade ut genom fönstret. Och det gjorde han.
Han undrade varför du var i ett så stort behov av en kram, Angelica. Jag sa att du var lite ledsen. Passa dig! På måndag kanske han tar chansen och etablerar en djupare relation med dig, grynet.
Nu ska jag ärligt gå och sova. Jag skelar nästan. /U
Hit me baby one more time
Ett axplock av vad Ulrika sagt senaste veckan:
Till Hanna: Du ser ut som Britney Spears. (Och ja, hon menade bara kjolen från "Hit Me Baby One More Time". Bara kjolen. Okej?)
Till Angelica: Du är ingen riktig språkare. Du är cool. (Det är ju faktiskt kind of en komplimang till Angelica, men inte till någon annan språkare)
Till Linda: Gå och dö. (Och Eina freakade ur, ja)
Annars har hon mest nynnat på en sång där vargen jagar barnen med gevär.
Elegi
Blir jag en bätte människa för att jag berättar alla skit? Vill du verkligen veta?
I do
Moa är också en vata och hon och den store muskulöse (inte MM, dock) har ett lika fint förhållande som jag och min man. Den store muskulöse är givetvis också en pitta. Båda har ett tjockt, vågit, fett hår, haha. Skit, helt klockrent!
Linda, du är en kapha? Bara så att du vet.
Om jag och Moa skulle börja dejta kommer vi att få se till att koppla av. Vi tendenserade att bli smått hysteriska, stod det. Oj oj! Jag ser vissa likheter med latinlektionerna från ettan. Det var ganska tydligt igår också. Jag var trött och sluddrade (naturligt full var det, ja). Pitta kan lätt byta konsonant i början om man är naturligt full sådär på kvällskvisten. Inte bra. Kanske är det så jag egentligen titulerar min make (omedvetet)?
One Of Us Is Gonna Die Young
Linda och Angelica gjorde dödstecknet och Hanna mässade "dö, dö, dö, dö, dö". Allt pekar på att det är Ulrika som ska dö. "Och hon behövs ju inte. Vi behöver Moas mystik, så det är Ulrika som måste dö."
Ulrika är rädd.
Till dom ensamma
Det skulle komma fler människor. Hela världen skulle ta mig i handen och vi skulle sjunga, sjunga för alla ensamma, ledsna, gråtande människor. En melankolisk sång.
Vi sjunger samma sång, alla vi ensamma, ledsna, gråtande människor. Och det gör oss starka. Vi är helt plötsligt inte ensamma längre. Har vi tänkt på det?
/U.
(Jag tänker hoppa ner från) Eiffeltornet
My little pony
Älska mer!
Spår 58
Älska mer! /U
You could be happy
Ett väldigt svårtytt budskap, men ändå kanske något för mina vänner G/L och U att tänka på.
PS! Pratade med Niccoló ikväll, efter två veckors total tystnad viste jag inte vad jag skulle säga. Samtalet blev varken långt eller givande, men han lever och mår bra om än lite trött.
Annars intet nytt på västfronten. Over and out.
O Happy Day! (när gospel är som bäst)
Det är komplicerat. Vilka ska få vara de sju små språkarna? Vilka får inte vara det? Jag fick en rejäl avhyvling när jag förklarade språkteorin för Moa (eller hur det nu stavas, haha). Fast det var nog Hanna (juristen som kan sin diskrimineringslag) som lackade ur mest. Så egentligen är jag den onda styvmodern nu. Jag är ond i alla fall. Tydligen.
Enligt Angelica är jag numera gift. Ja, det är en spännande historia. Ulrika, take it away!:
Den enda språkaren som skulle hålla tal i fredags gick fram och ställde sig. Kommentarslapparna skulle fyllas i, men hennes klasskompisar hade ännu inte lärt sig hennes namn.
-Hur stavas Ulrika?
- Är det Ulrika med k eller c?
Ganska normala frågor, även om vi faktiskt, faktiskt, har gått i samma klass i ett halvår och Ulrika inte är så svårt att stava. Plötsligt hör jag någon fråga:
-Får man kalla dig Ullis?
Med ögonbrynen i hårfästet och mungiporna vid öronen säger jag att det blir kanon.
The end.
Enligt Angelica har vi (jag och Mystiske Olof, som frågade om han fick kalla mig Ullis) tagit ett stort steg i vårt förhållande och är nu så gott som gifta. Ja, det var ett vackert bröllop. Jag talade om EU och han om fetma. Elin gav oss vackra ord om dödstraff och Säv uppmanade oss att träna, för att känna endorfinerna flöda. Ringbäraren Herman förespråkade kärnkraft, men tärnan Linda sa inte ett skit. "Prästen" Anna-Lena log och applåderade högst och längst. Vart smekmånaden går har vi ännu inte bestämt, men det får bli till ett land utan EU och fetma, i alla fall.
Älska mer!
Hundred
Vårt HUNDRADE INLÄGG!
Det är lite synd att jag inte har något vettigt att skriva om i detta inlägg, för detta inlägg borde ha handlat om Ulrikas äktenskap. VA?! utbrister ni säkert nu men så är det, hon sa att hon skulle skriva om det, men har inte hört ett ord från henne på länge. Hon skulle fika och sen komma tillbaks, nu börjar jag bli orolig. Vad har hänt min vän?
Kan bara önska oss lyckatill och hoppas att de följande hunda inläggen blir, om möjligt, ännu bättre än de som vart.
Älska mer // A
Iglo pop
Till att börja med så har vi fått nog av denna jävla snö, förra året hade v snö upp till knäna ända fram till påsk. Snälla låt det inte upprepas. Vi kommer att dö i en snöhög skapad av fula, gula plogbilar. Eller så blir vi invaderade av pingviner som lärt sig att flyga och numera flyger norrut för våren. Illa, illa.
Sen har vi det här med våra klasskamrater, försöker de göra oss till en tightare klass? Varför kan man ju undra, vad är deras baktanke med det hela? Vill de utnyttja vår otroliga intligens, eller är det något annat? Vem vet, vem vet?
Det är något mystiskt som pågår iallafall, "Mystiske Olof" har siktat in sig på "Ullis", Kelso på mig och den "Obehöriga" på Moa. Ska vi vara rädda eller ta det lungt? Ska vi skratta eller gråta? Mystiskt, mysiskt.
Sen så vill jag bara påpeka att renässansen är på väg. Renässansen kemmer, renässansen kommer. Nä det kanske jag inte ska ropa för många ggr för det kommer inte vara nån som tror mig när den väl kommer. Tyst, så tyst.
Jag vill även säga förlåt till världens bästa bästis Bim. Hon har en en gång blivit dumpad av mig, bara för att jag inte har nån ryggrad och kan därför inte säga nej till midagg hemme hos min kära mormor. Nej, jag är en vekling, jag förtjänar inte ens att vara en av de sju små språkarna och hanna ("Ullis"du förstår även om ingen annan gör det). Sorry, so sorry.
Må våren inte lämna oss och må vil leva lyckliga i alla våra dagar som i den riktiga sagan.
This is how I disappear
BLÄ, BLÄ, BLÄ!!!!
By the way så har systemet ändrats, det är inte friend-of-the-week som gäller längre utan friend-of-the-day. Och idag har jag vairt bestfrien-of-the-day, han e allt en liten underlig prick den där.
Jag har dessutom haft tid över till att va lite elak mot "Mystiske Olof".
She's like the wind
En dag av apati. Jag försökte hämta min skål från Sinclair - tror du inte att den var trasig? Jo, den var jättepaj. Jag blir så trött. Och nyss upptäckte jag att klockan var två minuter över fyra och kände att jag inte alls kommer ihåg vad jag valt i individuella val. Det blir spännande till hösten! Skit, vad misslyckat, jag skulle gått in och ändrat. Det är lite sent nu.
Bästa stunden på dagen hittils var när jag åkte bussen in och lyssnade på Beautiful Day. The rest is just a piece of crap. Mycket trevligt att återse Angelica efter gårdagens svarta hål. Nu återstår bara Språksyster. Kom tillbaka, kom tillbaka! I need a Beautiful Day, sister! (Och vet du? M blev jätteglad för cafékonsten jag skapade i din närvaro på det ljuva Paddningtongs!)
Idag vill jag bara uppmuntra alla att vara stolta över dem de är och inte sloka med axlarna, krympa ihop och gömma sig utan våga stråla med sin fantastiska själ i sin fantastiska kropp! Aah! Ni är ju helt galet strålande! Visa det! Skäms inte! Skratta, le, njut av livet! Älska mer! Halva mars har gått nu - vintern har krypit in i garderoben och nu ska våren komma ut och sprida sitt sken över våra vintertrötta kinder! Kärleken ska flöda obegränsat och vi ska stolt skylta med allt vi har att komma med! Right? Right.
/Ulrika
I'm Going Slightly Mad
Fyy, den var mardrömslik...! Vaknade flera gånger helt kallsvettig och febrig. Jag behöver actionhjälten Sigmund Freud här till att tyda mina drömmar!(kan dock räcka med en av hans lärljungar, Linda.)
Hela natten har jag bara haft latin i huvudet... LATIN, LATIN, LATIN... Frenetiskt har jag sett mig om efter en C- kurs.
Åh, så frustrerande det har varit. Insikten om att det efter ett sista omprov på perfekt och presens particip aldrig någonsin mer kommer tillbaka hann i fatt mig på riktigt i natt, och det gör mig illa till mods. Jag har letat överallt flera gånger, under båda mina kuddar, lyft på täcket, stirrat in i väggen, vänt mig, vridit mig... Men någon C-kurs i latin finnes ej att hitta någonstans.
Snälla hjälp mig, vad ska jag ta mig till?
Requiescam in pace(må jag vila i frid)
Hello sunshine
Så, nu har jag lugnat ner mig lite....helt och hållet faktiskt.
Jag är så glad, det är fredag, solen skiner, jag hade inget teckenspråk, jag har gjort mitt individuellla val inför åk 3, livet leker helt enkelt.
En, jag menar liksom bara EN, det är antalet lektioner jag har idag... tror jag.
Mitt ny liv började denna vecka, onsdag för att vara exakt, och än så länge går det bra. jag pluggar och äter bättre. Dix p. to the blondin.
La vita e bella!
Jo men så är det, livet är vackert. Hade varit ganska dött utan det.
Jag dansar på rosor och på något mystiskt sätt lyckas jag med konststycket att bara trampa på själva rosen, inte stjälken med dess taggar.
För att citera världens bästa Ulrika:
Älska mer// A
sleep
Varför?
jo, min första lektion är inställd, jag hade kunnat ligga hemma min varma sköna säng. Men nejdå så kul ska vi inte ha.
Egentligen är jag inte arg, bara lite, för jag var inte på humör för teckenspråk idag ändå.
dettta ger mig mer tid att plugga, bara ett problem jag har typ bara en bok i skåpet och det är....Kan ni gissa vad?
Just precis franska.
tach och hej
En helt ny karriär
Det var en gång en liten flicka med flätor (ja, hon föddes nog till och med med dem), som upptäckte att hon hade en superkraft. Superkraften var så super att den var hemlig. Kraften satt i flätorna. De dagar hon ville rädda världen hade hon röda band om dem och de dagar hon var ledig hade hon ett grönt. Hade hon ett blått band ville hon inte bli stöd (av privata skäl, hon hade en lite taskig barndom). En dag kom det onda supermonstret Sama och drog i ena flätan. Genast sjönk ett skepp i horisonten, men Sama var för ointelligent för att förstå att det var för att han drog i en fläta. Den elake Action Heron Sigmund Freud räknade däremot kallt ut hur det hela låg till. Eftersom Flickan med Superkraften i Flätorna hade en taskig barndom gick hon på psykoanalys, och var inne på sitt fjärde år. Under en analys, i djup hypnos, klippte Sigmund av båda flätorna med blåa band. Det skulle han inte ha gjort! Genast sjönk ett skepp i horisonten. Det var hans privata lyxyatch! Bestört, flög han ut genom dörren, och lämnade den djupt hypnotiserade Superflickan på soffan. Och där ligger hon än. The end.
Hypnotisera mera! /U
(jag är informerad. och Freud himself hypnotiserade inte. det var hans lärljungar som gjorde det. vissa av dem. men så är han ju ingen elak action hero heller...)
Only My Heart Talkin'
Vad är det egentligen som händer? Ingen som skriver! Inte ens författaren Ulrika själv skriver...!
Kollade statistiken och kom fram till att vi hade vår guldperiod nånstans i mitten av februari...
...Låt renässanssen komma till oss!!!
Kan det vara så att vi är lite bortdomnade av vårkänslorna som slått till så plötsligt? Det är med våren som med kärleken, den har en nekativ inverkan förnuftet. Man blir så ivrig och så slänger man av sig jackan så tidigt som i mars, vilket alltid slutar med att man drar på sig värsta förkylningen. Det skadar aldrig att vänta. Förr eller senare blir det vår, och till och med sommar!
63 dagar kvar - nedräkningen kan börja!
A Day Without Rain
Men vi ska visa dem!!! Vänta bara när vi kommer där med vår elitutbildnig(= 120 års pluggande.) De andra kommer garanterat vara avundsjuka på oss(behöver ett instämmande där).
Trots lätt huvudvärk, insikten om att ett IG väntar på ett visst matteprov och kassa kunskaper i engelska,(någon som vet vad determination betyder utan att slå upp det?) så känner jag mig ovanligt tillfreds... Så länge min omgivning är villig att plocka bort taggarna från mina rosors stjälkar så känns allt såå bra.(Lugnet före stormen kanske)
Känn hur serotoninet flödar!
(Ann Thorsell, the jovialiska språkarna are going to kross you, and we are gonna have a rekviem for you! Count your days!)
Beautiful Day
Honey- Hanni spelar teater. Hon är med i scener från 1200-talets gaypartyn. Japp, så är det. Allas vår egen Ann är givetvis bjuden på premiären! Fast Hanna är nog vattenavstötande. Inget rubbat någon säger går in. Det ser ut så. Praktiskt. Det liksom bara rinner av... Fast man vet ju i och för sig inte om det finns någon läcka någonstans somewhere only she know. Det hoppas vi inte.
Jag älskar att åka buss! Idag hoppades jag verkligen på "Beautiful Day" med U2. Det är en riktig busslåt! I en solig buss med rätt musik i öronen blir världen mycket vackrare. Särskilt om man ska till människor man älskar. Eller sitter bredvid människor man älskar. Honey-Hanni (hon har citaten, jag citerar henne hela tiden) sa en gång att Beautiful Day är en sång som är på väg, liksom. Jag gillar det.
(Angelica, jag fattar inte varför du hellre är "mammig" än manlig. Du får gunnar förklara det någon gång!)
Älska lite mer, lite högre och lite djupare! Det är vår! /U
The worrying kind
Nu var det hela slut för mig. Jag känner att jag får hålla ställningarna tills ni vaknar och skriver alla de där meningsfulla bloggarna. Älska mer! /U
One day I'll fly away
Jag vill bort. Ut. Bort. Långt härifrån. Det känns som att jag kvävs.
Nancy Boy
Jag har blivit hotad! "Te! Vi vill ha te! Kom till skåpen nu. Våga inte dissa!" Jag var stark och stod emot. Nu har jag tre prioriterande språkare emot mig. En av dem (inga namn, men vi kan kalla henne H) beskyllde mig dessutom för att slänga rostade majskorn över hela källaren.
Gossen som behöver bekräfta sin manlighet har haft mig som "kompis" denna veckan med. Egentligen är det väl så att han är vän med alla utom Sanna (mycket demonstrativt) för att hon är den enda med ryggrad och nervsystem, men Sanna vill dra skam över oss alla. Enligt Angelique är han en nancy boy, av någon anledning.
Det var lite spänd stämning på lunchrasten. En "obehörig" tog sig in i gänget för en stund. Jag hade lite svårt att förhålla mig till det hela. Den "obehöriga" var där för Moas skull, och vi får vara glada för det. Vi år wrrraps och raps (det beror på hur man uttalar det). När det bara var språkelit kvar försökte jag få komplimangerna att flöda, men en av dem (inga namn, men vi kan kalla henne H) körde över mig totalt. Jag förstår inte vad jag har gjort för att förtjäna detta.
Älska mer! /U.
We are all the winners
Hate to feel
Ja, jag är ofta dum och idiotiskt, inte värd att se er i ögonen. Moa tryckte till mig idag. Ja, det var mycket dumt gjort av mig. Jag är ledsen att jag inte skäms mer än vad jag gör. Jag är ledsen.
Allt är bara mer än skit just nu. Allt är helt fruktansvärt. Jag vill inte mer. Men förlåt.
/Ulrika
Cancer
Här kommer man glad i hågen (lögn) och så har de förändrats, de är inte längre samma glada språkare.
Mina alvlika språkare har blivit farliga små monster! Som bitts!
Vad e det som hänt? Vad är det som infiltrerat vår värld? Som en cancersvulst förstör den mitt liv. HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!
Without You I´m Nothing
//G
Glory
One song
Glory
One song
Before I go
Glory
One song to leave behind
Find one song
One last refrain
Glory
From the soul of a young man
A young man
Find
The one song
Before the virus takes hold
Glory
Like a sunset
One song
To redeem this empty life
Time flies
And then - no need to endure anymore
Time dies
Romeo återvänder ensam
Älska mer! /U.
I don't love you
inget kommer någonsin bli sig likt i denna gråa stad. Allt är förevigt förändrat, eller e det bara vi?
"Inget är som att återvända till en plats som förblivit oförändrad för att se hur man förändrats själv."// Nelson Mandela
Kanske är det så att vi förändrats, fått perspektiv på vår tillvaro, våra liv... på allt.
Fan! Vi skulle inte lämnat Torino, Sverige suger! Fast det gör ju Niccoló oxå om man ska tro det som står på hans bil. hihi. Det e så det går när Moa och Angelica är i farten.
Kanske e detta "The gray city of Sweden", i så fall måste jag nog säga att jag föredrar "The gray city of Italy"
Ciao!
Away from the sun
I've got to make this life make sense
Can anyone tell what I've done?
I miss the life
I miss the colours of the world
Can anyone tell where I am?
'Cause now I found myself
so far down away from the sun
that shines into the darkest place
I'm so far down away from the sun again
Away fron the sun again
I'm over this
I'm tired of living in the dark
Can anyone see me down here?
The feeling's gone. There's nothing left to lift me up
back into the world I've known
'Cause now I've found myself
so far down away from the sun
that shines into the darkest place
I'm so far down away from the sun
that shines to light the way for me
to find my way back into the arms
that care about ones like me
I'm so far down away from the sun again
(3 Doors Down)
Live forever
- Ja det e la bara att hålla med om Hannas fakta om de små liven. Så söta i sitt mancanza. vill man leva Itlian-style ska man leva efter the old saying:
Live fast, live hard, die young...
Eller inte, die när du är typ 60 av lungcancer till följd av rökning.
Hanna har ju redan berättat att de är den dummaste befolkningen på vår lilla blågröna planet. Men enligt Giovanni och de andra var Parigi (min italinare) "The best stupid italian inte world"
Jo, jag tackar jag, men jag skulle nog villja säga att det e jävligt jämt, de e så blåsta allihop.
Vem vet Hanna kanske blir det där vi såsmåning om hamnar i det vackra landet med den dumma befolkningen. Kanske gifter vi oss med dem och få en massa korkade ungar. Vem vet, who knows what the future holds för oss vackra språkare. Kanske är det bättre att inte veta. Que sera sera, thu future is not ours to see...
Den som lever får se och som det ser ut nu kommer inget kunna ta dö på oss, kanske e vi alver från tolkiens sagor vi måste dräpas eller tyna bort i denna jävla håla.
Men jag har lärt mig mycket på den här resan tex: - Livet är här och nu. Go wiht the flow. (det var nog det svåraste för mig)
- Jag tror inte att det är här vi hör hemma, det finns det nog ingen som gör, världen e så mycket mer.
- Uppskatta det du har. Det må vara tråkigt men vi riskerar inte att dö av passivröknng any time soon.
- Italienarna är världens dummaste bfolkning och spanjorerna världens segaste. ( Alvarligt, vi hade kunnar göra en pilgrimsvandring till Anderna, inte Alperna Anderna, på samma tid som det tog dom att gå till de olika muserna).
- Museum kan göra vem som helst sömnig.
- M.m
Det som göms i snö kommer upp i tö, moa du kan bli så illa tvungen att berätta saker och ting föfr ulrika
Älska mer, tom italienare trots deras brister/ angelica
Stuck In A Moment
Angelica (fotograf) ville tydligen fortsätta sin resa på egen hand. Vi är evigt tacksamma att italienarna som trots sin brist på logiskt tänkande ändå tillverkar sin Fiat med tuta.
Grazie mile!
When Love Comes To Town
Te, bröd, smör och honung. Hanna har ätit sin första riktiga frukost på en hel vecka. Mm...
Pasta, pizza, pasta, pizza, pasta, pizza, pasta ,pizza GLASS!
Är ett utdrag av vad vi har levt på denna veckan...(Dock inte haft nåt emot det)...
Det intressanta med såna här resor är att man får ett annat perspektiv på sin egen tillvaro. Uddevalla, we don't belong here!
Hädanefter kommer svensk mat och svenskt kaffe garanterat att bojkottas, och choklad och cappuccino kommer få ett större inslag i kosten.
Fyy vad skön natten har varit... SOVA...det är det underbararste som finns, jag har förstått det är nu Ulrika. Har legat back i sömn hela veckan. Sov endast två timmar natten innan vi åkte och på ett konstigt sätt lyckades jag hålla mig vaken i ett och ett halvt dygn innan vi for tillbaka.
Jaa, vad ska man säga? Italienare... inte direkt oförutsägbara. Dock den dummaste befolkningen, det kan vi garantera, eller hur Angelica och Moa?
Vi kan ju börja med det intressanta tidsperspektivet en italienare har, eller rättare sagt inte har. A few minutes = uppemot ett par timmar. Det kan ju vara bra att veta när man väljer att inte sitta kvar i bilen då ens italienare på sin usla engelska säger - I'm back in a few minutes.
Vi om några kan slå hål på myten om att italienarna inte dricker sig berusade, eller super, som det heter på rikssvenska. På något sätt känns det skönt att de inte blir chockade om de skulle råka se ett svenskt fylleslag någon gång. Själv är man ju heller inte särskilt svår att chocka. Och för en gångs skull ska man nog vara glad för detta, Linda. Det är en fördel att kunna behålla lugnet när ens kära Pininfaria hotar att döda en... - I kill you...!
Okey, So what? Ulrika, är rädd att jag fått lite för mycket av din småironi, (för jag kan faktiskt med att påstå att det till stor del är du som behärskar den.) Att skämta och säga att man kommer skvallra till fröken om att en person råkar ha ett marijuanaföråd för 2500 euro på sitt rum var tydligen inte så genomtänkt.
Min största fruktan har under den gångna veckan dock inte luggit hos Giovanni Pininfarina, nej........
Jag sätter mig spikrak upp i sängen, en blick på klockan... 03:20... Känslan av att vara iaktagen sköljer genom hela kroppen. Det står något i dörröppningen. Det rör sig, kommer emot mig... VARGEN! Morrande slinker den runt mig...runt, runt för att sedan för ett ögonblick smita ut igen och innan jag ens hunnit sticka foten utanför täcket komma tillbaka. Den fortsätter att uppträda hotfullt mot denna livrädda lilla svenska flicka som sitter i sin (stenhårda) säng och tuggar på täcket. Efter nåt som känns som en halv evighet lämnar den rummer och jag släger mig mot dörren och drar igen den. Drömlös natt...
VÄRT ATT VETA OM ITALIENARE
Tuta och kör! = italienskt ordspråk
Don't drink, drug and drive = Eh?
Italienarna uppfann preventivmedlet, de kaller det vitlök
Regel nr. 1... Ta allting med en rejäl nypa salt
Regler = till för att brytas
Är du sen till ett möte med en italienare, stressa inte. Han är antagligen ännu senare och oroar sig inte nämnvärt över det .
Mi scusa/scusi - funkar i alla lägen
Jag kan inte låta bli att småle åt att sms:en från er här hemma alltid kommit så lägligt...
Mamma + Pappa / Ge oss tecken på att du är vid liv. Du har inte svarat på gårdagens sms ännu. Hur har dagen vartit?
(Vid liv? Inte övertygad själv.)
Ulrika / Vill du dela en tysk? Vi kan bli ett paket typ. Köp en - få två. Vi får åka tillsammans om någon vill ta emot två. Vad säger du? Take care <3
(Du kunde inte val ett bättre tillfälle U!? Mitt uppe i ett utbyte! Vänta tills denna resa fått sjunka in och du kan fråga mig igen. Som tur är har jag inte så bra närminne, så det finns hopp.)
Ahndré / Ta d försiktigt nu o tänk på att folk e idioter. Älskar dig. Kyss
(Mitt in natten i baksätet på en Fiat... Fulla, höga italienare racear uppför berget på kringelikrokvägar. Tacksam för den öl jag själv drack. Då och då läskigt övertygad om att det hela ändå kommer sluta i en bergvägg, Linda och Ahndré, jag har varit närmare än någon av er!
Folk är idioter, jo jag tackar... )
Torino, är en stor, stor stad, vacket belägen alldelse nedanför Alperna med Po flytande genom (Bäveån ggr 5). Där finns gott om gamla antika byggnadsverk med latinska inskrifter som man om man inte har nåt bättre för sig (typ sitta på en gelateria med en stor glasscup) kan försöka tyda. Där finns museum av alla dess slag för de mer kulturella individerna och slumkvarter för motsatsens av befolkning. (Känner mig aningen svårplacerad där, men det är ju vad du säger också Ulrika) Smogen ligger dock tät över stan och det ska bli härligt att tillsammans med sin livscoach som man saknat såå mycket take a walk in "the country of granar" och insupa frisk luft. Det är en form av avgiftning som vi alla fyra lär behöva. Efter läskiga möten med vargar är jag dubbelt tacksam för att någon narkotikahund inte syntes till på flygplatsen.
Utan mina underbara språkvänner Moa, Angelica och Lisa hade denna resa inte blivit så "lyckad" som man ändå får lov att påstå att den blev.
Vi kom, vi såg, vi segrade och vi överlevde!
(Vill passa på att ge ett stort tack till Bitte! Du har gav oss hopp om att allting skulle bli bra de ggr vi själva inte var alltför övertygade. TACK.)
Hem ljuva hem
(även om hemmet inte alltid kommer förbli U-A, trust me)
Eyes were blue
Okej här kommer fortsättningen på vår extremt spänande vecka. (Jag insåg nyss att jag har sovit bort en hel dag nästan, men efter den här vecken skull det inte vara konstigt om man sov i en månad.)
ONSDAG: House of wolves
Detta var nog den mest intesanta morgonen på hela veckan. Det började med att jag gick upp vädigt tidigt (precis som dan innan och alla andra dagar som jag gått och lagt mig) och fick gå med på broderns skola (snobbskola).
Jag träffade massa ny människor, man jag mins knappt varken namn eller ansikten som jag brukar ( ja namn brukar la försvinna i samma stund som de blivit sagda men ändå). Jag kom till skolan med en stor tidsmarginal som vanligt vilket man inte kan säga om Moa som inte fick upp sin itallienare. Hon försökte med nästan allt utom vatten för att få upp honom, men han bara sov vidare. Stakars Moa. Hon missade lektionen på skolan, vi var med på en engelska lektion som egentligen var en lektion på italienska om engelsk literatur. Som ni kanske förstår så var det inget specielt hon missa, men det var trevligt att få se hur det funkar i itelien på en lektion. Och jag har nog lärt mig att uppskata vår klass lite mer, för de var en klass på 10-13 elever och de lät lika mycket som vår klass gör när de väsnas (och för dem var det en lugn lektion ( detta var information jag fick på fredagsmorgonen då det bara var jag som var med på lektionen för vi skulle inte va det egentligen)). Sen möte hon upp osst på filmmuseet, det var ganska intressant. Eftermidagen skue vi shoppa och det fick vi oxå, men det hade nog blivit mer tid om det nte varit för italenarnas underliga tidsuppfattning. Det blev ett par timmar eller så på egen hand när vi väl ätit färdigt och italienarna kommit tillbaka efter att ha dumpat oss mitt i ingenstans (somewhere only they knew mayby).
På kvällen skulle vi få en lugn kväll, eller Moa och jag iallafall, vi åt med våra familljer och sen var det dags för en ordentlig tvättning av håret som var ganska smutsigt efter att ha spenderat dagen ute i den skettna Torino luften sen skulle kvällen avrundas med llite TV tittning. Men blev det så? Nej, det blev som så att Moa och hennes "kille" kom hem til oss. De satt uppe och lyssna på musik och vi satt nere och platta Moas hår. Det satt två spindlar i mitt tak, vilket var väldigt läskigt, som de blev tvugna att ta bort. Gjorde de detta på ett bra sätt? Åter igen nej. De försökte så ner dem mot mig som satt på sängen. I ren panik så skrek jag till honom på svenska! Förstod de något? Ooonej. Niccoló sa att det var bara att vänja sig för detta var landet. Sen åkte de hem och jag fck sova, sent som vanligt.
TORSDAG: Maja min Maja
Ja då ver det dags för den tidigaste morgonen på hela veckan. Vi skulle med ett tåg som gick från stationen kl 7.20, vi skulle va där 7. Moas lilla vän kom sig upp den här morgonen, kan detta ha haft något att göra med att han nog fick rejält på pälsen efter den föregående morgonen?
På stationen hände det något nytt ganska intressant, Hanna blev pussad Itallian-style av en total främling. Vi spenderade nåstan 2½ h på tåget. Vi såg på fiskar på något som liknade ett jätte stort havetshus. Detta var dock något som jag och Hanna inte fatta vi trodde att det va slut efter pingvinerna, hade detta varit fallet haddet varit ganska sorgligt för då hade cet varit sämre än havetshus i Lysekil. Så var inte fallet, nä det fanns en massa mer att se efter det oxå. JAG KLAPPADE EN FISK!!!!!!!!!! Fattar ni vad det betyder? Nä, person utvekling på hög nivå.
Sen irrade vi runt i Genova i några timmar, för att hitta någonstans att äta. Sen bar det av hem, och på kvällen var det ut på resturang som gällde. Vi (svenskarna dock inte Lisa) åt mat för inte ens 100:- men var ändå tvugna att betala 200. De delade notan rättvist mellan de 16 personer som var med. Sen blev det lite sprit till när vi kom utanför. Den spanske poken söp de så under bordet att han nte ens kunde gå upp följande dag. Vägen hem var vinglig och vi befan oss utanfrö körbanan ett x-antal ggr. Jo för så e det i Italien they drink and drive.
Fortsättning följer, då ska ni får läsa om den mest intessana dagen på hela veckan.
On a day like today
Och ni är hemma igen! Välkomna. Allt är lite gråare, lite varmare och väldigt mycket mer tråkigt, men ändå! Välkomna!
Älska mer! /U.
what goes around comes back around
Ja, ja det spelar ingen roll för nu ska ni få höra något som jag vill tala om det var resenärerna som kom. Publikens jubel!!
Vi ha haft en minst sagt omväxlande vecka, de jävla italienarna är virriga, oorganiserade och dumma i hövet. De dricker varje kväll, röker ( och jag menar inte bara cigg utan illegala prepparat oxå) och kör som idioter, men det går inte att komma ifrån att man känner sig säker när man åker med dem de vet faktiskt vad de gör (i alla sorters tillstånd).
Veckorapport:
MÅNDAG: Hello sunshine
Ja det må jag då säga vi anländer i Italien strax efter lunchtid, vi har åkt över Alperna och sett solen lysa på den vita snön. MOLTO BELLO! när vi landa inser vi att det inte bara e soligt utan VARMT också. Livet leker bussresan var lång och jag var oartig mot en tjej som så snällt plockade upp min halsduk från golvet och jag sa inte tack. Illa, illa.
Sen e italienarna sena för de stod på fel på fel busshållplats. Vi bjöds det på buffé och sen kommer den guidade turen som går undan genom den vackra staden, Hanna hade fel skor och fick väldigt ont. resten av kvällen spenderar vi med våra värdfamiljer. Underbara människor. Vackra hus. Vacker stad. Vackert landskap. På sena kvällen åkte vi åter in till stan Moa och jag med våra italienare ( vi bodde på landsbygden) för att göra ett besök hos Pininfarina. Det dracks öl och sågs på fotboll. Jag fick inte plats framför tv;n vilket var lite dålig stil. Jag, Hanna och Moa satt och halv sov (Lisa var inte med vilket var ganska vanligt under veckans gång). Sen var det vansinnes färd hem som gällde.
TISDAG: Get your hands of my girl
Vi ska mötas kl 9 på skolan jag och Niccoló var där åtta för att vi åkte med hans bror som går på en finare skola (där föräldrarna vill att även Niccoló ska gå). Han bjöd på kaffe som var väldigt gott, sen samlades vi och gick till spårvagnshållplatsen. På spårvagnen händer det! Någon står och smeker Angelica på rumpan för att sen göra obscena gester när han gick av. BLÄ! BLÄ!
Sen var det museum för hela slanten, intressant men tråkigt. På kvällen var vi ute på en pub det var ganska trevligt men för mycket rök. Vi drack lite öl och sen var det vansinnes färd hem igen. på natten när vi äntligen hem blev det lite Martini på Niccolós rum med hans bror. Jag fick se bilder från när Niccoló bodde i USA.
Vi hade väldigt trevligt.
Nu får det va jag måste sova lite, resten av vecken kommer senare i dag. Puss!
Bad Day
Eina: Ni är nog den mest oengagerade grupp jag någonsin haft!
Jag: Eeeh... Torsdagar är ingen höjdare. Långa lektioner och korta raster. Man blir lätt oengagerad.
Eina: Men jag klandrar inte! Jag är bara förundrad!
Yeah right. Ja, tant, precis, tant, absolut, tant, du har så rätt, tant. Vi är oengagerade, så oengagerade. Tant har så rätt så. Ja, du är så uppmuntande! Tusen tack! Man blir så härligt peppad av dig! Hon gör mig helt frustrerad. Och jag ska ha henne ett och ett halvt år till! Det kommer att vara krig mellan oss inom ett par månader. Vi kommer att dö av för högt blodtryck.
I morgon. Sen är det slut för den här veckan. Yes! I morgon ska jag ta tag i mitt liv igen. Idag är jag mindre sugen. De där sega fyrkanterna funkar inte att andas i! I've tried! Oh, I've tried! Jag får testa att hyperventilera först.
Älska lite mer. Världen behöver kärlek. /U.