Stay out of trouble
Perfekt and true
feel free to be angry with me.. men jag gillar designen väldans mycket.. passar det inte kan ni la byta.. tycker ni däremot om det (vilket jag tycker att ni ska tycka för det är väldigt sött!) så feel free to thank me...
/bim http://bimling.blogg.se
Without Shoulders
Kör hårt.
505
Jag vet dock inte varför jag skrver. Ingen varken läser eller skriver på bloggen längre. Jag skyller på sommaren, men jag skriver ju och jag går upp fem på moorgonen och är inte hemma förrän fem på kvällen och det är dessutom sommar där jag bor oxå.
(Hanna får ett inlägg döpt efter henne själv eftersom det finns en låt som heter så och ni andra har inte fått det för det finns inga låtar döpta efter er. Dessutom gillar jag Hanna bättre. ; P Nä, jag skämta baa. Som min två åriga systar skulle ha sagt. Livet är tuff och jag lär la inte hitta en sång med mitt namn heller innan jag fyller. För det lär la bli jag som får skriva det grattisinlägget oxå, ingen annan har ju någonsin skrivit ngt.)
Hanna
Hanna blir alltså myndig idag. Jag har redan grattat henne, vid midnatt. Vet dock inte om hon uppfattade detta. Dessutom kom äntligen det vi alla väntat på så länge här om dan. Det kom som ett paket på posten. Så dubbelt grattis till den nyaste medlemen i 18 årsdelen av eliten. ( Nu är vi 17 åringar en minoritet. Du och jag Moa. Du och jag.)
Med blommor och blader
GRATTIS LINDA!!!
Idag fyller Linda 18! Men hon kan fortfarande umgås med små barnrumpor som vi som inte fyllt än. Detta trots att hon är så vuxen att hon har fått Höganäs tallrikar dagen till ära.
Så på din stora dag ett hjärtligt grattis och en finfin namnsdag.
Puss puss
Uncle Johnny
Sen var det det här med alla dessa jävla polakker som spenderade varenda rast med att glo som om det inte fanns kvinnor i Polen. Pinsamt, jobbigt och allmänt fruktansvärt. Och så kommer Johnny och erbjuder mig att äta i kontoret, men jag tackar nej for resons unknown. Korkat, korkat. Det var även han som räddade mig i min skonöd och fxade skor i en lagom storlek till mig.
För övrigt har det vart skittungt och jättejobbigt.
Mysterious
En mystisk figur med svart huvud och simhud mellan tårna sågs tisdagen den 19 juni, klockan 21:30 bada i Bjursjuön. Ögonvittnen säger sig inte sett något liknande. Vad detta beträffar uppmanas allmänheten som har planer på att ta sig ett dopp eller vistas i sjöns omnejd att varar på sin vakt. Alla eventuella observationer rapporteras.
How to make a monster
I denna våran så torgna trotjänare fanns något som jag är så gott som säker på inte skulle gå att finna i Hannas frys. Ej uppäten, gammal, tinad sen fryt igen glass. Ett tjugotal glass paket som var mer eller mindre halvätna och täkta av vad som endast kan beskrivas som rimmfrost. Det fanns gammal glass av alla sorter och färger alla med en sak gemensam: man skulle inte kunna äta dem utan att få ont i magen. Det fanns vanilj, ICAs, GB, från hemglassbilen, choklad, jordgubb, sorbet, havrebaserad, tofou, och paket som man kunde utbrisat "Men kärre värd sån här glass ser man inte i dag, de slutade väll tillveka dem 1900-fläckisär" över osv i all oänderlighet.
Tidigt denna min sista morgon i frihet traskade jag i väg till landbadet. Inte för att bada utan för att för att försöka få mig en blick av Senor [nj] Danonino Hickie (?), men nejdå. I flera timmar sparkade jag och Elina fotboll till ingen nytta. Han valde att inte dyka upp så nu har alla sett honom utom jag. Jag har dock skrämt honom halvt ihjäl redan. HA! Men man får la ursäkta pojken han orkade tydligen inte gå kl 11.20 på en tisdag. Latmask.
Sen for vi i väg till Liseberg. Jag åkte kanninresan och farfars bilar. Jag är så cooooooooool. Nä, jag spelade mest fast jag vann inget. Eller jo det gjorde jag en elefant till Elina och en film.
Nä nu måste jag snart sova. Det är min första dag på jobbet imorgon.
Godnatt. Sleep tight and don't let the bedbugs bite.
What you got means shit to me
Ny raport från Junicupen som nu är till ända.
Nicklas och Elina sparkar boll brevid en plan när en handboll plötsigt kommer farande. Nicklas plockar upp bollen och känner att den är alldeles slapp och mjuk. Domar kommer för att hämta bollen.
Nicklas säger: "Men spelar de verkligen med så har kassa bollar?
Domarn svarar: "Nä, men det är inte så viktigt det är bara två Kärralag som spelar.
Hmmm... ja, men det är nog inte så viktigt för att i Kärra har man bara slappa bollar. Eller vadå?
(Pop-punk is sooo '05, Cobra Starship)
Stupid girl
Raport från Junicupen
Två tjejer står och plockar skräp när den ena säger till den andra:
- Titta där!
Och hon tittar.
-Vad är det?
-Det är en hund.
-Nä, det är nog ett rådjur.
-Nej det är alldeles för sort för att vara ett rådjur.
Hmmm... ja... eh... okej... så vilken hund är större än ett rådjur???
Man ska ha husvagn
Gästbloggaren Bim skrev en gång på sin egen blogg ett inlägg om treor och att allt kommer i tre-tal. Och så sant som det är skrevet så kommer allt tre om tre, både goda ting och mindre goda ting. Följande har kommit till mig i antalet tre under de senaste dagarna:
Tre måsar på ett berg.
Tre "stora" besvikelser.
Tre saker lyckades min mormor virra bort. Först var det handväskan som och lömde inne på konditoriet. Sen ver de en-kronan till diskvattnet (kanske inte så allvarligt men ändå). Och slutligen var det en flaska med vin hon lagt i kassaskåpet.
Tre var oxå antalet hatiska blickar jag fått av diverse människor, alla i någon sorts affär. Den första fick jag av kassörskan i affären på kampingen, kan ha varit för att jag spenderade typ 8-9 min med att välja tidning. Den andre fick jag av en kärring inne på ICA Eken i Grebbesta när jag försökte få mig en titt på jordgubbarna (den allergiska sorten) och den bliken sa: "Du ska inte komma här och tro att du ska få några jordgubbar förrän jag har tatt alla som ser något så när aptitliga ut, alla de ruttna, mosade och omogna tänker jag dock lämna till dig din lilla slampa." Låter kanske inte helt tantigt men det va vad den blicken sa. Den tredje kom, mig veteligen, helt omotiverat från en man i kön inne på ICA Eken i Grebbesat.
Tre delat med tre är antalet dopp jag tatt.
Tre upphöjt i tre är antalet uppblåsta bimbos jag sett. Minst.
Tre var antalet fläckar jag fick på min klänning när jag försökte mata min kusin med havrebaserat äpple mos.
Tre var så många gånger jag talade med den året runt boende tanten. En gång om böcker, en gång bara en hälsnng och en gång en diskution om rulatorer och barnvagnar. En kille i närheten sa att han nog skulle bhöva en nart han oxå. Hmmm... undrar varför.
På tal om den året runt boende tanten. Hon och hennes man bor alltså på kampingen nästan hela året. De åker hem till sitt hus i Flo några veckor vid jul för att träffa barn och barn-barn typ. Fast det kanske inte är helt konstigt att de föredrar gebbesta framför Flo. Hade jag bott i Flo hade nog jag flytt till kusen jag med.
Oj, jag höll på att glömma mannen i den oranga hattens försvinnande. Så här är det ( här krävs en lång förklaring) det finns en sjö strax utanför Grebbesta och strax innan Edsviken. På den här lilla näckrosdammen (för det är nog mer en damm) brukar det flyta en stor båt och i år hade de till och med satt en man i oranga regnkläder på båten. Så där stod han i sin fina regnrock och med hummertinera i han. Men sen plötsligt en morgon var han bara försvunnen. Kan det ha varit en storm som svepte ner honom i den svarta dammen? Eller kanske var det näcken som lura i honom? Eller ligger han bara avsvimmad på däck? Ingen som vet. Ingen som vet.
Sommarmys åt folket!
The Last Word
DETTA ÄR ETT TIPS, ETT HETT TIPS! TORSDAGEN DEN 26 JULI KOMMER DEFIANT AGE TILL FJORDFESTIVALEN! OM DET ÄR NÅGOT MAN MÅSTE HÖRA, SÅ ÄR DET DEFIANT AGE!
Bandet består av halva min själ (Martin), hans flickvän Anna och en kompis till dem som heter Lina. JAG KÄNNER DEM! Detta är seriöst helt galet bra grejer! GÅ DIT! Kolla på bandes myspace. Älska mer och hata mindre, som M hade sagt.
DEFIANT AGE, mina vänner. Ni vet var ni hörde det först. /Ulrika
Sensation
Idag har jag lekt med fyraårige Filip. Vi har sett på Emil i Lönneberga (Alfred bara skojade när han sa att han var död, så är det) och lekt med "lill-lego". Jag ville ha en gubbe med röda hängslebyxor, men det fick jag inte för att han var en kille. Jag bytte till ett tjejhuvud när Filip inte såg. Eller... Jag trodde att han inte såg.
"Du bytte huvud, eller?"
"Ja, så nu är det en tjej."
"Nej, det är INTE en tjej! Han har snopp!"
"Men nej, jag ser i alla fall ingen snopp."
"Jo, det har han visst."
"Nej."
"DÅ FÅR JAG VÄL MÅLA DIT EN DÅ!"
End of discussion. Jag tror att Filip vann.
Grattis till oss! Vi har överlevt ett år tillsammans!
Om du var här
"Hej. Hjälp mig! Bim har mage att påstå att öarna är fula och att det e för mkt hav. Hur kan det va för mkt hav? Hon föredrar äckliga pooler där små barn skiter. Hon förstör min nostalgi. Får helt åka hit själv. Är i Lysekil om du inte visste det. Kram"
Lysekil - för mycket hav och fula öar!? Min barndomsstad snackar man inte skit om ostraffat! Vackra lilla Lysekil...!
Nej, det där var dumt sagt Bim... Vänta bara...!
Jag undrar samma som Angelica... Hur kan det vara för mycket hav?
Eftersom jag, som alla redan har märkt, inte har några pengar på mobilen, så har jag inte kunnat svara tillbaka. Att min morsa börjar frukta sin mobilräkning gör inte saken bättre.
Hur blir det Angelica? Torsdag kväll? Hanna verkade inte helt emot.
Bohemian Rhapsody
Jag säger som farbror Melker Denna dag, ett liv. Han är skön! Detta får bli mitt sista inlägg på obestämd tid framöver. Jag sitter här och dricker kaffe och käkar de nya Pollysarna, Dark & white with a taste of dark and white lemon/lime chocolate. Pollyfantasten kan säga att de var väl okej, men långt ifrån de med arrac. Dricker kaffe i en kopp som egentligen var lämpad för te, men det blev inte mycket med det. Oj, vad poetisk jag är. Har en pojkvän som undrar varför allt måste vara så poetiskt och språkligt korrekt hela tiden(kan säga att det tog mig tid att vänja mig vid att skita i versalerna på msn). Och jag vet faktiskt inte varför, men jag jag tror det är för att jag inte vill inte snacka en massa skit helt enkelt(vilket jag tyvärr gör ändå). Men skriver man istället för att prata så får man tänkt igenom noga vad man vill ha sagt. Det är så praktiskt att hänvisa till bloggen om någon undrar något. Kanske skulle ta och skriva en användarhandbok om mig själv under sommaren? För när orden smälter in på sin exakta plats och det hela får ett begripligt sammanhang, då är det som ljuv musik. Vill inte ha något gnissel i form av fel val av pronomen, särskrivningar, svaga imperfektändelser när det ska vara starka m.m(gissar att jag inte är ensam om det). Verba volant, scripta manent - Ord flyger, skrift förblir
Ja, så var det då sista dagen i skolan. Muntlig redovisning i italienska och ett par inlämningar i svenska. Till min besvikelse skymtade jag inte en enda levande själ från SP2D. Men, men, får väl skylla mig själv för att jag inte kom på historian i går. Linda har redan skällt på mig. (Jag hoppas att du fick mitt sms i natt och att det gick fint på provet). Självklart glömde jag svenskarapporten hemma i morse så det var bara till att cykla tillbaka till skolan igen senare på eftermiddagen. Kommer dock inte särskilt långt innan jag förlorar kontrollen över cyklen och gör en fin vurpa. Det hela var bara indirekt mitt fel, det var mina superhala sandaler (som jag intre orkat klacka om) som gjorde att jag slant på pedalen. Men som den positiva individ jag är, så istället för att svära över den där rapporten och försöka bita ihop, så kör jag på att trots smärtan, låta mungiporna glida upp och skratta åt det hela, plåstra om såren med silvertejp och fortsätta. Skulle ju trots allt inte till stan bara för den där rapportens skull, skulle ju också köpa jordgubbar till min sommarlovstårta (som jag nu för tiden får baka själv). 29 kronor för ett par flipp-flopp på Willys, sådana där som kliar mellan tårna och låter fruktansvärt irriterande när men går, men det var det värt för jag var smått desperat. Efter att ha halkat och snubblat tre gånger på väg upp till skolan är det med ett sant nöje jag slänger mördarskorna(jag kunde faktiskt slått i huvudet och dött) i papperskorgen.
Tänkte samla i hop alla mina latinpapper och lite snyggt sätt in dem i en pärm. Dumma Ralph, visst att han främjar oss språkare. Kiss my as! Frågade om jag fick lov att köpa den småtrasiga, 100 år gamla latinska ordboken som jag fick låna under B-kursen, men nähä, det gick inte för sig. Med det lilla bidrag jag har tvingas jag istället köpa en ny för 300 spänn.
I' m just a poor girl, I need no sympathy, because I easy come, easy go, a little high little low, anyway the wind blows doesn't really matter to me, to me...
Skiver en lista på allt där silvertejp varit involverad(nästan i alla fall)... Har lyckats med att på ett eller annat sätt ha sönder... Fem par hörlurar, två mobiltelefoner, en dator, en mp3-spelare, en cd-freestyle och en digitalkamera...
Nedan följer slutsats och diskussion... Är Hanna lämpad att handskas med elektronik? Hoppas bara innerligt att det inte sabbar något med tanke på att hon fallit för någon vars stora passion råkar vara just detta.
Ser fram emot spännande sommarläsning, ON THE BLOGG!
(Skåda den glittrande sjön...)
Back To The River
Hunden är människans bästa vän. Äh, skitsnack. Silvertejpen är människans bästa vän! Åh, du ljuva silvertejp... Cyklade till Bjursjön idag för att bada, två gånger! Badade visserligen bara en gång, men just för att jag tycker det är så roligt att cykla så cyklade jag hem och tillbaka igen! Nej, det var för att slippa använda handduken och låta vinden torka mig(man blir lite smått skadad av de där blåsautomaterna som finns över allt och som håller på att konkurrera ut de traditonella pappersservetterna, och enligt badhuset även hårblåsen). Till en början var det helt underbart! Det fanns inte en antydan till de där kalla kårarna som alltid brukar gå genom kroppen då man doppar tårna. Solen skiner bort allt vad mörker och kyla innebär. Vattnet kändes svalt och skönt mot huden. Tänkte just skriva att det var efter jag pratat i telefon med Angelica som allt inte kändes så perfekt längre(matte och historia i morgon, blää). Men de var faktiskt innan det. Jag var typ mitt ute i sjön när ett gäng tuffa moppepojkar intar stranden. Neej, era små skitungar. Våga inte ens snegla mot min väska! Jag spöar skiten ur er! Simma, simma, simma... var vad jag tänkte. Men de skötte sig och vadade istället ut i vattnet som ett gäng elefanter, svärande över den äckliga botten och på hur kallt det var. Jag satte musik i öronen och rullade hemåt. När jag cyklat hela vägen tillbaka och är på väg uppför mitt berg för att ostört få njuta lite av solen upptäcker jag föga förvånanat att jag tappat en bit av telefonen. Ljudlig suckande bär det av tillbaka. Åter igen möts jag av den glittrande sjön. Men jag finner aldrig vad jag söker så det blir den kära silvertejpen som får rycka in igen. För Hanna silvertejpar alla sina saker. Funderar på att sätta en stor tejpbit över halva dataskärmen bara för att slippa se de irriterande sträcken som gör att jag just nu inte ser vad jag skriver. Riskerar också att få skavsår i högra örat av min hörlur som gick sönder i samma veva. (För hon gör också sönder alla sina saker) Men det löser sig. Hanna lagar med silvertejp. Tada!! Det lär väl inte komma ut något ljud, men kan ju alltid sticka några hål i tejpen. Silvertejpen är mitt sigill så bli inte förvånad om du någon gång får en tejpbit på näsan, det är en smickring.
Spring and by summer fall
Fradagkväll sitter jag tillsammans med min familj och vi ser på Emil i Lönneberga (min syster på två år är ett stort fan). Och när vi sitter där så plötsligt kommer pigan Lina med en komentar som påminner mig om någon. Se om ni kan lista ut vem.
- Han är 50 och jag är ju bara 25. Vad ska jag med en sån gammal gubbstutt som e dubbelt så gammal som jag själv till? Det går väll an nu, men tänk vilka besvär jag kommer få med en sen. För när jag är 50 då är han... då är han 100. (Kanske inte prefekt citerat, men poängen framstår tydligt.)
Lördag förmiddag på torp. Jag ska prova en klänning och Elina är med mig i provhytten och provar mina solglasögon. Smidig som jag är fastnar jag med huvudet i klänningen och när jag väl kommer i den så finns det bara fötterna kvar av min syster i hytten. Då har ungen kröpet (?) in i provhytten brevid. Jag höll på att skämmas ihjäl och mamma bara skratta.
Lördagkväll hos Frida. Här fick jag veta att min gamle klasskompis David lever för att skotta snö och den dag han inte längre kan skotta snö kommer han lägga sig ner och dö. Dessutom gör han inget förutom att gå runt och önska sig saker. Han önskar sig något varje gång klockan visar samma siffror typ 07.07 eller 21.21, när han rimmar omedvetet och när han tappar ögonfransar. Så han har nog snart inga önskningar kvar. Frågan är väll om de verkligen slår in.
Sen har vi Linnea som har fotograferat en klocka när den stod på ??.69. Gud vet hur det gick till, men hon har uppenbarligen bildbevis.
Och så får vi ju inte glömma Bim som inte kan kasta frisbie och Daniel som skar sig på en marsmallow.
Orginal of the species
Varmt åh så varmt! Solen håller på att bränna ihjäl mänskligheten. Jag tycker synd om Ingeborg. Det är inte lätt med identitetskriser. Vad är en tupp? Det är en fråga som jag faktiskt aldrig ställt mig, men som kom upp idag, då vi på vår djupa och invecklande psykologilektion körde "Norsken". Det är leken då man är indelade i lag och ska komma på exempelvis en skådespelare, en musikgrupp, ett bilmärke, en psykoanalytiker etc. på en viss bokstav. Det var då det uppkom vissa frågor bland dessa tänkande, ifrågasättande, analytiska elever, och som gjorde vissa smått upprörda. (Angelica kanske borde börja skriva sitt namn Angélica för att bemärka att det just är där på e:et som hennes namn ska betonas.) Några av de frågor som behandlades var "till vilken djurart hör en tupp?", "räknas majblomma som en blomma"?, "är Passat ett bilmärke", "är daggmasken en insekt"? Men som den sammanhållna och sansade klass SP2D är, så lyckades de reda ut problemen rätt hyfsat. Både majblomman och Passaten förkastades och från och med idag vet alla(som hade samvetet att komma på lektionen) att en daggmask inte är ett djur, utan en insekt! Och att en tupp, inte är något mindre än en manlig höna! Tyvärr så förlorade mongogruppen, men de tog de bra utan svordomar och nävar i bordet. Lite diskret kunde de istället projecera över sin ilska på den söta, lilla (äckliga och skabbiga) kråkungen utanför skolan (Linda kunde så klart inte låta bli att göra hotfulla utfall mot den stackarn).
Anna-Lena var snäll och bjöd på kärleksmums och äppeldryck(kan någon tala om för mig vad som skiljer den från annan alkoholfri cider?) Men det vägde inte upp den enorma besvikelse beytgssnacket gav. Varför ska jag alltid drabbas av de där minusarna? Minus plus minus blir plus! Jag borde ha ett STORT plus! Men nu har jag letat reda på min bokredovisning och den ska hon minsan få se! Alla kan göra fel, en gång ingen gång, visst. Men Anna-Lena, när du inte ser min otroliga begåvning som är såå uppenbar, då finns det ingen förlåtelse! Du kan sänka mig hur mycket du vill, men trots den slagsida du ger mig så går jag inte under! Jag är som en ubåt. Under ytan finns så mycket mer som du är oförmögen att se...!
Gold in the air of summer
Ingeborg hade en identitetskris som tonåring. Han växte upp som höna och fick namnet Ingeborg, men när hon (jag får blanda pronomena lite, det finns ingen annan utväg) växte till sig krisade hon och visste inte om hon var kvinna eller man eller vad hon levde för egentligen. Han blev deprimerad och var mobbad i ett år. Sedan blev han upplyst och började gala. Ingeborg kan dessutom göra konster. Han kan inte prata (än), men han hoppar efter kex. Ja, jag är mycket stolt. Mose har stadigt sällskap med sin syster Mirjam, så han är väl egentligen inte bättre själv. Hönshuset är en hel såpa! Ständiga våldtäckter, bigami, inbrott, masslakter, slutna avdelningar, rehab-center, identitetskriser, familjegräl... Allt som krävs för en riktigt smaskig såpa. Jag misstänker att min tupp Ralf var homosexuell. Han blev av med huvudet när en mink våldgästade honom en ruskig natt för något år sedan. Jag sörjde honom länge, länge. Det var mycket sorgligt, alltihop.
Varför jag berättar det här vet jag inte. Ingen vet.
(Rubriken är förresten Kings of Convenience's bästa låt genom tiderna. Det är ett brott att inte ha hört den. Come on, DO IT!)
Celebrate the summer
Efter den här dagen har jag gjort mig förtjänt av minst 10 geni-poäng. Jag försökte sola förut, men det hela gick la så där när grannens katt hoppa upp och la sig på min mage. Det tog en stund men när jag äntligen blitt av med kattskrället kommer syrrans häst och vill vila på min mage. Frukta icke för hästen var av den där sorten som tillverkas i Kina och är helt och hållet gjord av syntetmaterial, med andra ord den var inte så jättetung. Alltså 10 poäng till mig för att jag slösat bort 20-30 minuter av min dag med att sola under en katt.
Lite kuriosa bara så där på eftermiddan är att jag till skillnad från resten av mänskligheten har mer än en skugga. Jag har tre. Min aldeles egna skugga, min syster-yster och så grannens katt. Ingen vill lämna mig i fred, katten försöker tränga sig in i huset och syrran svansar efter mig som en hund. Jag får inte ens gå och kissa utan att står och dunkar på dörren.
Barfotavisan
Åh, vilken härlig morgon för att skriva ett inlägg. Hur går livet? Jodå, livet går barfota. Det mjuka gräset kittlar under fötterna och de vassa stenana skär rätt in i den bara huden. Det gäller bara att se vart man sätter fötterna.
Människan är rätt bra på att anpassa sig efter situationen. Kom i säng vid tvåtiden i går... ZZZombiiii... Blir väckt kl. 05:00 av en argsint far som stormar in på mitt rum, svär och skriker åt mig att ta hand om de två ungarna där uppe, som av okänd anledning skriker som små dårar. Jag HATAR detta orespektfulla sätt och tidpunkt att bli väckt på. Men jag lyder... Försöker prata med Leon, går dock inget vidare, det är MAMMA som gäller. Jag ser mig omkring. Klockan, hur mycket är klockan? När kommer mamma hem?! Sätter på Anki & Pytte, funkar lagom, läser(slöddrar) en bok på 1000 sidor, det funkar på Lovisa. Leon står och skriker i hallen. Leon tyst, boken slut, Hanna trött. (Jag har regregerat och börjat skriva i tvåordsmeningar.) Säng, ljuva säng.
Knack på dörren... Mamma:
- Vill du ha frukost? Klockan är 8.
- Neej!
Men med den trygga vetskapen om att mamma änligen kommit hem somnar jag igen.
Senare stiger jag dock på eget initiativ upp. Jag kan bara inte med att sova bort en sådan här dag.
Jag tar mig ut i köket och ser fram emot att bli lämnad ensam eftersom mamma tydligen ska ta med sig ungarna och åka till Emaus.
- Mamma vet du, jag sprang uppför kapellebacken i går!
- Jasså?
- Mm...!
- Vart sprang du sedan då? Strandpromenaden?
- Jag sprang upp för kapellebacken!! Fattar du? Jag SPRANG UPPFÖR KAPELLEBACKEN! SPRANG!
- Jaha, varför det?
Jag lämnar det försöket till konversation och slänger en blick på klockan, 11:05! Konstaterar att jag faktiskt inte alls borde vara så slut i huvudet. Hocus pocus... inte lika trött längre. Efter lite frukost lägger jag mig på sängen och sms:ar min livscoach och suckar lite irriterat över att han inte gått upp än. Får han så får jag tänker jag och beslutar mig för att vila huvudet på kudden tio minuer. Men det blir inget med det, för en läskig spindel överfaller mig. De där små äcklen tar sig in genom mitt så här års alltid öppna fönster. Jag pallar bara inte med ett duntäcke med en bärighet på 8.
Två timmar senare... Varför står sekundvisaren stilla? 11:05. Pocus hocus... Så här sitter jag nu och häller i mig koffein. Jag är trött. Istället för att ha sovit åtta timmar som jag trodde så har jag bara sovit fem. Men, men...
Studenten i morgon!
Tänk, om 366 dagar är det vi som ska tåga Kungsgatan ner! Skratta, gråta, det är nog individuellt... Ser fram emot det! Ha nu en riktigt skön sommardag. Tror jag ska försöka få tag på lite allergiska jordgubbar...
Idas sommarvisa
Klockan börjar bli mkt och solen har gått ner. På vägen har den gjort om himlen till en enda stor regnbåge. Det är vackert att se på tillskilnad från så mkt annat här i världen. Som krig, svält, fattigdom, bannanflugor...
Dagen kunde inte ha haft en sämre start. Jag började min dag med att ta PÅ plattången. Reflexerna är snabba och jag släpper taget och blir tvungen att "jonglera" lite med min käraste ägodel innan den åter ligger säker i min hand på ett betryggande och obrännande sätt. Sen snabbt in med handen under kranen för att undvika fula brännmärken som de jag fick på tummen och pekfingret den julen när jag fick för mig att ta i den varma delen av ett tomtebloss. (Jag var typ bara 17 så jag viste inte bättre).
Detta var dock inte dagens höjdpunkt. Oh, nejdå. Inte heller har det varit varken matte- eller franskaprovet (vilket by the way var samma prov jag gjorde bara för typ en månadsen) eller historialäxan vilket man skulle kunna tro med tanke på hur mycket jag älskar att plugga hela natten. Nej, på en ärofylld andraplats har vi idrottlektionens brännbollsmatch. Eftersom kläder till just detta underhållande ändamål ej medtagts av mig så blev jag poängräknare. Men jag skötte mig galant, ett poäng hit och tre dit sen tre dit och en, två hit. Det hela funka hur bra som helst tills de började byta plats, innelaget blev utelaget och samma fövirring som alltid uppstår i början av andra halvlek i en fotbollsmatch var snäll nog att infinna sig nu oxå. Ett poäng hit, tre poäng dit... vänta, nej dit... fan oxå är det nån som har ett sudd??? Då när jag nära på nått poängräkningens botten inser jag, det jag egentligen vetat hala tiden, det finns ett färgglatt lag och ett mörkt klätt lag, men för alla regler finns det undantag och ett par tre spelare fortsatte att göra livet surt för mig. Så förutom min tillfälliga sinnesförvirring så gick allt som på räls. Och grattis till det färgglada laget som vann med 96-70.
Dagens etta får alltså bli Jessan, vi har inte träffats på evigheter och idag har vi bara suttit och ättit baugette på bryggan. Prisat sommaren. Och inte att glömma, så för alla dom som inte vet (vilket troligtvis är alla färutom jessan och jag) så är det internationella-tycka-synd-om-Jessica-dagen idag. Den infördes idag för ett eller två årsen på den dag som idag är för att det var av någon anledning väldgt synd om Jessica... för en gångs skull.
Sen så finns det en sak till jag skulle vilja ta upp och det är Bims förmåga att uppskatta tid och längd. Någon som är sämmre på detta får man leta under stock och sten för att finna. Idag ringde hon, bara för att säga att de haft ett oförberett prov på historian idag, och så fråga hon vart jag va och jag sa vid skolan vilket ledde till en diskution på under en minut och efter den fråga hon än en gång vart jag va och jag sa att jag var fortfarande vid skolan och hon utbrister:
-Hur långsamt går du egentligen jag har redan hunnit 500m!
My as att du har tänkte jag då, rider du eller vadå??
Lessen för det här Bim, men alltid är det nått jag gör för långsamt, för kort eller som tar för lång tid som att ta ut pengar vi handelsbanken och sen köpa ett hundrakort en fredakväll innan det är något folk i rörelse. I vilket universum hinner man inte det på en kvart om man bor i en stad som Uddevalla?? Men på något underligt sätt finns det alltid tid till att kolla håter en sista gång eller byta tröja för nittiotredje gången. Än en gång Bim, sorry för det här.
All these things that I've done
Det har hänt rätt mycket senaste tiden, förstår jag. Många har läst bloggen. En vrängd sanning av ett liv, kan man säga. Livet sett ur fyra olika perspektiv. Schizofrent, yes yes. Idag är det Ulrika. Mer schizofrent kan det nog inte bli. Fruktansvärt tur att man har roligt under tiden i alla fall. Hur uppfattar man mig egentligen? Jag vill nog inte veta. Jag är som en soffa, har jag hört.
Jag har inga käcka visdomsord idag. I morgon är det barndomsångest i form av brännboll. Jag minns hur Johan i min klass på lågstadiet alltid sköt ner till fotbollsplanen. På den tiden var det flera hundra meter, nu kanske det är femtio. Jag tror att världen krymper. Jag vågar inte ens smaka på tanken av en boll bort från ett racket i en handbollsspelares hand. Farligt. Min lillebror fick nästan hjärnskakning av Simon, när han skulle skjuta. Det var samma kalas som jag svimmade på, när jag hoppade säck. Det hände mycket när man var nio.
Jag är så där naturligt full igen. Klockan är ju kvart i elva, så vad kan man vänta sig? Jag är till och med naturligt lullig! Nej, nu tror jag att jag har sagt för mycket. Om man skulle ta och göra något vettigt med sitt liv.
I'm going back from where I came
Vill fly från verkligheten, men rädd för att missa något, så rädd för att glömma eller tappa bort något. Sen har vi det med ordning och reda, paniken som infinner sig när inte allt är som det ska, ångesten över att ha misslyckats med något så enkelt som att se till att inget faller ur mönstret, försvinner från sin plats. Jag har en hemlighet, jag gömmer saker på vinden för jag kan inte finna rätta stället att placera dem på. De stör min ordning och måste därför gömmas. Kan inte öppna den dörren, kan inte befinna mig i mitt eget rum om det inte är städat för misslyckandets ångest blir för stark. Precis som nu, har just genomgått en tvätta-händerna-episod för jag greps av panik när jag försökte plugga franska, men misslyckandets bittra stank vill inte försvinna. Kan inte öppna boken kan inte förmå mig själv att ens försöka för om jag försöker och jag misslyckas är känslan där igen.
Är så rädd för att sommaren ska börja. Min fasta punkt, skolan, kommer inte finnas där. Kommer inte behöva gå upp ur min säng för att göra något vettigt av mig själv och mitt liv, jag kommer känna att jag lika gärna kan stanna i sängen för det finns ingen mening. Försviner det dagliga mönstret blir allt en enda kaotisk röra av självömkan, ångest och panik.
Kan vi inte bara fly nu? Bort på en flotte se vart vinden för oss? Tillsamans är vi mindre ensamma. Fly med mig för jag kan inte stå själv.
(Why didn't you, Bella Boop and The Robberts)
Ocean's Way
Jag håller med, fortsätt du att läsa kommentera och göra bloggen lite mystisk. Det behöver den...
Wailing wall
Nu är dagen ni alla längtat efter här! "fanfar" jag, bim, gästbloggar hos er....
nu hade det ju vart ännu roligare om jag hade haft något vettigt att blogga om men det har jag inte så istället får ni höra mina meningslösa utläggningar om detta faktum.
jag har ju detta år läst bild+foto som säkert några av er vet. I vintras då när vi skulle få bild betyget så var jag den enda i gruppen som inte fick MVG.. trodde jag men nu igår när det återigen var dags för betygssnack med donald(min lärare) så visade det sig att så var inte fallet, det visade sig att det var en till förutom mig som "bara" fått VG och en liten stackare hade bara fått G... undrar vad han gjort för att inte fötjäna ett bättre betyg än så?
det är ju inte så otroligt svårt att få bra betyg med våran ursnälle lärare donald.. kanske hade han hällt ut alla framkallningsvätskorna eller så hade han kanske tuttat eld på fotolabbet... mycket kan ha gått riktigt snett men inget av de´jag kan komma på är särskilt troligt då personen som bara fick g i betyget i höstas inte verkar vara en särskilt aggressiv person utan är i självaverket en mycket lugn och stillsam person som inte gör alls mycket väsen för sig. så då återstår bara att tycka synd om stackarn och hoppas att hans fotobetyg nu till våren blev bättre, det blev mitt...=)
en annan sak som bara är rolig och inte sorglig på något sätt är att jag i helgen var på torp tillsammans med angelica och då träffade vi på byggare bob och spindelmannen, eller spiderman som ni kanske känner honom som. den töntige med snygge peter parker som blir biten av en superspindel och sen den dagen har en massa muskler på passande ställen av kroppen. men iallafall så träffade vi dom på torp där de var och hälsade på. byggare bob var mycket artig och vinkade glatt till oss när vi kom medans spindelmannen var något upptagen med andra mycket viktiga saker. Han var nämnligen mycket upptagen med att kolla ordentligt på en bh han hittat i underklädesaffären han stod i. detta är bland det komiska jag sett på länge, spiderman står med en BH i handen inne i en underklädes affär... undrar om den var till mary jane eller om det kanske var så att han skulle köpa en morsdagspresent han också? fast det förstås han mamma är väll död... så den var nog till mary jane iaf.. hoppas hon gillar vita spetsbh:ar
//bim
Being from Jersey mean never haveing to say you're sorry
Förlåt mig.
Sen vill vi säga att vi finner det trevligt att andra i klassen verkar ha letat sig till denna sida och att en (den enda vi vet har läst dessa berättelser och bekännelser) åtminstone tycker att det är soft med en blogg. Hoppas att även eventuell framtida läsning kommer att falla i smaken.
Ha en trevlig helg nu, jag vet att jag inte kommer att ha det. Ska plugga franska, italienska, historia och matte, men jag har ett litet problem jag hittar inte min lätta mattebok.