I en annan del av Agneberg

Idag läste jag, Ulrika, om min kusin i tidningen. Hon uppmärksammades för att hon går på ridgymnasiet i Varberg. Och visst, livet är allt bra orättvis när ens kusin gillar hästar medan man själv bara har ett "språköra". I alla fall när det tydligen är bättre att gå på ridgymnasium.

Och Ralph Steen är på alla andras sidor än språkarnas. Vi tycker att vi borde få åka till Schweiz på språkresa, för att vi alla kan få använda våra språk där, men icke. Rektor Ralph stöttar bara utbytesresor med utbyte. En språkresa utan utbyte är inte godkänd. Livet är svårt. Vi är bara nio språkare, så det borde faktiskt vara mer än möjligt att skrapa ihop ett litet resekapital till oss. Christer Kåwert har snott alla Maxi- och Coopplatser. Vi kan inte ens få arbeta ihop våra pengar själva. Och Eina orkar inte engagera sig heller.

Jag känner att man måste vårda de språkare som finns, annars tar Agnebergs vackra språksaga slut. Vi är på nedgång.

Ja, idag är vi extra stolta över Ulrika. Hon har tagit tag i sitt liv. Hon ska fixa sig. Ramen i pusslet är lagd, nu väntar bara de vackra detaljerna i hennes livs pussel på att sättas på plats. We wish you luck, honey.

Stående ovationer  till Moa, för att hon är den hon är.