I en annan del av Agneberg

Vi är på väg! Det är vår och solen lyser på våra trötta kinder, och vi ler. Vi är på väg. Mot något nytt, något vackert. Framtiden ligger för våra fötter. Ser ni? Känner ni? Det doftar lycka. Vi tar varandras händer och hoppar. Vi landar mjukt. Vi springer vidare. Mot något nytt. Ser ni?

Älska mer! /U.

Bim hon är vis hon, för att bevisa detta tänkte jag dela med mig av följande samtal:

-         Det finns två sorters människor, säger Angelica, de som är språkare och de som inte är det.

-         Nä, säger Bim, det finns språkare och så finns de dem som i hemlighet önskar att de är språkare.

Och detta ska komma från flickan som en gång skrev död åt språkarna.

Den som ändå var så vis, kanske är hon mycket äldre än hon ser ut att vara. Det bor nog en liten språkare i alla.

”Bim är min bästa vän” är faktiskt en sång så det så. Jag skulle kanske ta och ställa upp i melodifestivalen.

En reklam på bloggen undrade om vi ville gå en Bartender Kurs. Jag höll på att kvävas! Eventuellt skulle jag kunna tänka mig att gå en bartenderkurs (men nej, inte ens det egentligen). Skulle någon fråga mig om jag ville köpa ett våffel järn hade jag frågat vad det var. Däremot hade ett våffeljärn inte varit helt fel... En vän till mig skrev just stads bo. Jag var nära att säga upp bekantskapen. Jag förstår inte varför dessa fruktansvära små fel i grammatiken har infiltrerat världen!

Om det är något jag verkligen, verkligen har svårt för här i världen är det särskrivningar. Kassamedarbetare blir kassa medarbetare. En skumtomte förvandlas till en skum tomte. Ska det vara så? Nej. Så snälla älskade vänner: SÄRSKRIV INTE!


(Min lillebror har börjat engagera sig i bloggen. Vackert, vackert, men vissa kommentarer kan jag inte ta till mig. Jag råkade vråla: "Ditt ägg! Jag ska kasta sten på dig!", men det var inte meningen! Och det var inte jag som publicerade det.)

Älska mer! /U.

Ja alla snubbar (damerna också) som är med i melodifestivalen borde vara katter då hade kanske musiken inte varit så  kass. Jag måste ju vara ärlig och medge att mitt liv är just så tragiskt att jag i lördags satt och såg på melodifestivalen. Det var nog en av de mest… nä jag finner inte ord för hur dåligt det var, det är tragiskt. Bidrag nr 2 var bland det sämsta jag varit med om, när de sjöng ”Drop dead” tänkte jag bara yes please do.

Om vi inte skickar ”The Ark” eller Munkedalstjejen till Finland så kommer jag nog att lägga mig ner och självdö, eller åtminstone fly till ett land där de vet vad de säger när de sjunger ”Cara mia” .

För att citera ännu en Disney snubbe så:

”Blir detta ny monarkin så är jag inte med, slutar tjänsten lämnar Afrika det ska ni nog få se. För du är vild och galen och för ung.”   Byt ut vissa ord så blir det rätt. Typ monarkin-bidraget, Afrika-Sverige, vild-kass osv.

Efter nio blir jag alltid överdrivet sentimental. Hade jag skrivit de kommentarer Hanna skrev hade de varit kärleksbrev, hyllningar till världen och glittrig nostalgi. Det är nästan tragiskt egentligen.

Ja, klockan är mycket och mitt älskade hjärta vill bara hylla er en stund, ni vackra, glittrande, strålande språkare!

Moa har hängt i så länge. Jag är så stolt över dig, min vän! Du är så bra! Och tack! Tack för att du är så stark, så poetisk, filosofisk och rolig! Jag vill sy fast mig själv i dig, så att jag alltid får vara med dig! Du är så spontan, och jag älskar det! Mer Moa åt folket! Sprid din själs regnbåge över himlen!

Angelica, vi har hängt upp dem i flaggstången, dumpat dem ut genom fönstren och brutalt snackat skit om dem. Jag behövde få göra det, och med dig blev det så rätt! Franskan blev så mycket bättre med en kopp te och kasst uttal och prat om så mycket skit! Din aggressivitet behövs! Tack för allt, helt enkelt.

Linda har fått stå ut med så mycket skit från mig och Angelica! Tappert! Du har låtit mig få rota i ditt skåp efter vapen, gissa din hemlighet och druckit otaliga koppar te somewhere only we know med mig and the rest (typ Angelica och Hanna). Störst är ändå att du har sett bakom mitt leende. Att se igenom min mask kan vara svårt, men du gjorde det.

Hanna, vad hände egentligen? Jag  får säga tack för att du tog tid att se mig. Vi får gå en kurs i att kunna ta komplimanger! Du är king på att ge, men vi måste lära oss att ta dem också! Vecka tio och framåt är det minst en intagen komplimang om dagen som gäller, okej? Skit, vad bra! Vi ska pimpla komplimanger i evighet!

Ni är guld! Ni är bäst!  Nu är jag sentimental, men jag menar det: Jag älskar er! Ta hand om er i evighet och ÄLSKA MER! /U.

Det är spännande att vissa bloggar har fler kommentarer än inlägg, medan andra har många fler inlägg än kommentarer. Vanligast är kanske det första, men denna bloggen slår nog alla rekord. 41 inlägg och 149 kommentarer har vi lyckats skramla ihop här. Inte illa! På min blogg är det 106 inlägg och 14 kommentarer. Ojojoj! Vilken satsning! (Hanna Jurist lärde mig vad ironi är förra året) Jag håller nog med Bim, kommentarer ska det vara! Samtidigt har Angelica så rätt, så rätt, i att vissa inlägg går inte att kommentera. Kanske har jag inte lyckats skriva sådär ytliga inlägg (tolka det rätt) som krävs. Mitt hjärta är nog för djupt. Livet är hårt.

Men jaja, gråta får jag göra en annan gång, eller så får jag kommentera mina egna inlägg lite diskret. Nu är det dags för lite Jumper:

Tapetklister under mina skor, du är så mycket vackrare än vad du tror!


En komplimang på söndag morgon är inte helt fel! Älska mer! /U

Så var det bara nio dagar kvar tills de ”utvalda” ska lämna landet med dess regn och rusk (inte för att det regnar så mycket, men ändå). Fem dagar ska de vara bort, hur ska de andra klara sig utan Hannas färger, Moas Vishet, Lisas vackra språk och Angelicas dumma kommentarer?

De ska ut i den stora vida världen och se sig omkring, de ska vidga sina vyer och växa som människor… eller något liknande.

Vi är de utvalda, vi ska representera vår skola och vårt land, och Moa ska ändra italienarnas bild av svenskar som långa, blåögda och blonda varelser. Lite hjälp kan hon nog få från Lisa, men vi andra är nog inte till någon större hjälp eftersom vi är typiska svenskar.

Jag litar på att ni andra gör ett bra jobb med att hålla bloggen uppdaterad så att vi, om vi får möjlighet, kan läsa om allt som händer. Vem som blir veckans kompis. På tal om veckans kompis så såg jag ”mansbekräftaren” på kort igår, han hade kåpa på sig och var jätte gullig, även om linda säger att man inte kan säga att någon i vår ålder är gullig så var han det, där han stod lång och ståtlig.

Jag måste säga att det känns underligt att det är lov och att det är två hela veckor kvar tills jag får se alla igen. Jag ville faktiskt inte gå hem i fredags, det tog emot måste jag säga. Det är nog något alvarligt fel med mej, men till dess att vi kommer tillbaka har nog Ulrika ”den otrolige analytikern” Carlsson listat ut ved det är som är fel. Jag blev ju dock lite lessen över att ingen sa hejdå ordentligt, men men. Av Ulrika fick jag en handskakning och jag vet inte hur jag ska tolka detta efter vår lilla diskussion här om dan. Du vet nog vilken jag menar Ulrika, men om det är så du tror så har du fel. Kan du förstå det?!

Ciao

Jag är övertrött. Efter att ha fixat mitt liv en stund kommer jag när alla är klara från min enda lektion för idag. I matsalen är allt kaotiskt och jag upptäcker att jag är äldst av språkarna, men lätt omognast. Hög IQ, men låg EQ? Eller är det tvärtom? Angelica och jag försökte skjuta apelsinskal, men jag var för feg för att lyckas... Det är hårt.

Hanna och Linda bröt upp tidigt. Min övertrötthet (eller är det kanske när jag är som tröttast min visdom briljerar?) fick mig att skapa på egelska, med hjälp av Angelica.

Sms till Hanna:

You left and that wasn't right


Japp, så djup är jag. Men vi är hårda, Hanna och jag. Tillsammans är vi nog helt okrossbara. Språkligt stenhårda.

Älska mer! /U

 ---->  ---->


Ulrika har lyckats stilla sin nyfikenhet. Hon satt och analyserade och kom plötsligt fram till vad Lindas hemlighet kunde vara. Jag ljuger inte när jag påstår att alla blev imponerade. Hon lyckades - bara genom att få en enda liten ledtråd.

Ulrika ska ta tag i sitt liv. Vad det innebär är svårt att begripa.

Linda funderar över livet. Vad är det som är viktigt? Hon försöker komma fram till hur hon ska lägga upp sitt liv. Stora beslut för någon så ung. Det går att skjuta upp det hela, men det är inte något som hon vill. Det är, trots allt, ett par år kvar.

Hur kunde det bli så fel? Hur kan en människa vara så blind att hon inte förstår sina egna tankar? Det krävs visst ett par slag mot skallen för att kunna få in något.
Någon ber henne stumt att hålla käften. Styrka.

Hanna ska ha en underbar vistelse i Italien veckan efter lovet. Hon drog vinstlotten. Klassen drömmer om all lyx som hon kommer att få uppleva och önskar att de var i hennes ställe. Tre andra språkare ska med dit, men ingen är så tursam som Hanna.

Det bästa är nog att bara låsas som om det regnar, tuta och köra helt enkelt, missar man vägen och hamnar i diket ringer man bara bärgningsbilen och tar sig upp på vägen igen, man fortsätter tills man når sitt mål, ibland sitter man som en medpassagerare i någon annans bil, ibland är man den som kör med en vän vid sin sida, men ofta allt för ofta är man dock själv. Man når sitt mål, tillslut för, alla resor slutar alltid på samma sätt… man dör. Men det blir så mycket trevligare om man inte är själv.

Tänk om någon icke-språkare (eller utböling som på senare tid knött sig in) och inte bemästrar detta ljuvliga tungomål råkar läsa din blogg Ulrika...

Här mina vänner kommer översättningen...

Moa & Ulrika

Ni dansar på jord

Skuggan går men ljuset stannar kvar

När grisarna sjunger, skrämmer de oss (Inga kommentarer)

Vi lever och vi  felar

Hanna & Linda

Du är mitt allt och jag älskar dig

Att älska gör ont 

Vi flyger till stjärnorna

Livet är att dansa på rosor

Du sjunger gudomligt Ulrika (När ska vi få smakprov på detta?)

Vi fortsätter att älska, även om det smärtar oss djupt!

Ja, det kan man ju undra. Går det utför med språkarna? Ska vi låta lögnerna och mörkret knäcka oss? Nej, det får vi inte. För så länge det finns språkere i världen så måste det finnas nått gott oxå. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att kanske förbättra den smått bräckliga situationen genom att officielt be Ulrika om ursäkt  för att jag inte berättade hela sanningen för henne.
-Förlåt mig Ulrika det ska inte hända igen.

Jag är nog beredd att hålla med Ulrika, ljuset är myker trevligare. Ljuset ger liv och det enda som kan gro i mörker är ensamhet, dystra tankar och ondska.

Puss på er alla språknördar. / angelica

I den underbara introduktionen av språkarna glömdes språk-wannaben Sanna bort.

Sanna är en liten plutt med ständigt laddad (abstrakt) pistol. Hon är en skarp skytt som aldrig missar sitt mål. (Ulrika är nu död i sju timmar framöver, för allas information.) Sanna går samhäll-pedagogik, men fick alla rätt på engelskaprovet och är alltså egentligen språkare. Spanska är hennes modersmål, om man får fantisera, och det får man. Sanna är född med rullande r och läspande s. Hennes sound är amerikanskt, men grammatiken svensk.

Jag (Linda) måste nog ge en bekännelse. Det var mitt fel att hela stället helt plötsligt blev mörkt. Förlåt mig, men det var inte riktigt min mening...! Jag råkade höra någon säga att personen i fråga inte visste hur man ändrade färg på bakrunden, så jag kände mig lite manad att undersöka saken. Jag hittade sidan och provade att välja en färg, men inte fick jag se något resultat inte. Men tack vare Ulrika så vet jag nu att det fungerade, tack för det Ulrika! Förlåt om jag gjorde dig arg!

VAD var det jag upptäckte när jag kollade här nu? Svart? SVART! Jag blir alldeles upprörd! VEM har gjort detta? Jag lovar, det blir så vansinnigt mycket stryk i morgon! Hanna, Linda, whoever, do not EVER do that again! Okej? Jag blir tvungen att ta i med hårdhansdskarna då, och jag är inte rädd för att göra det... Jag gav er ett förtroende, och någon av er as missbrukade det grovt. Ja, jag är upprörd!

Okej, nu har jag lugnat ner mig. Men ni förstår konsekvenserna?

Hanna och Angelica har nu slutit upp bakom Linda ( för det är hon som har vapnet) i kampen mot tvivlaren Ulrika. Skall detta bli ett fullskaligt och blodigt krig? Är vapnet verkligen i säkra händer? Ja ,vi trodde iallafall det tills dess att det försvann. Men är vapen verkligen nödvändiga? Vi språkare tror på råstyrka!

Let the war begin!

Vet ni vad jag har gått igenom för att komma in här?!
Nä det har varit fruktansvärt. Först var jag tvungen att slå ner tonårsmonstret för att få datorn, sen så ville inte dartorn att jag skulle ut på nätet (den har varit lite vrång sen blixten slog ner) och slutligen så har den mage att påstå att JAG har skrivit i fel lösen , jag måste medje att jag var lite arg, men tillslut så visade sig ju att det var jag som hade skrivit fel. Ja, ja, jag tänker skylla det på att jag är jätte förkyld och att det har satt sig på hjärnan.
jo, just det det jag tänkte skriva var ju att Ulrika har gjort en jätte bra samanfattning av oss alla bara det att hon missat en liten detalj nämligen hur otroligt klumpig Angelica är. Vart ska man börja, hon rullar ner för berg (det gör ju för alldel Hanna oxå, men sen är det ju för alldel Ulrikas fel att de är uppe på det jävla berget tiill att börja med, men ändå), hon slår huvet i skåpet, hon missar stolar och trappsteg ja hon slår sig faktiskt hela tiden. Bara så sent som imorse så halkade hon ute på gatan (inte för att man kan förstå vad sjuka männskan skulle ut och göra i denna halka). Detta var ju självklart väldigt pinsamt för alla inblandade (vilket bara var hon själv). Som tur va ramla hom ju inte på rumpan. Men det hela kunde ju ha slutat väldig illa tänk bara om nån sett hennes eleganta vurpa, då hade hon ju kunnat dö.

Språkarna i Uddevalla är en stor skara poetiska, småkriminella, vanliga människor. Och med stor skara menar jag nio personer. Hela nio personer, faktiskt.

Linda är kvinnan som klipper håret i tid och otid. Kortare och kortare blir det, och hårets tid här på jorden är nu utmätt. Fortsätter det i samma takt är det utrotat i början på mars. Linda har även ett hemligt vapen. Alla språkligt begåvade människor undrar då om det är abstrakt eller konkret. Only Linda knows. Och Hanna. Och Angelica.

Hanna är svårplacerad, men o, så given! Hon svävar in på lektionerna, med de yviga lockarna strålandes runt huvudet. Gothic metal är inget hon har svårt för, snarare tvärtom, medan andra påstår att det egentligen heter "metall".

Angelica bara fanns där, helt plötsligt. Hon abdikerade från SPINT to the kingdom of language.  Mycket bra, mycket bra. Angelica är nog den dolda bitchen i språkriket. Hon slänger aggressiva kommentarer runt sig, som om de vore grus, och det är de ju också. Samtidigt förstår hon precis hur alla känner sig, hela tiden. Evigt påkopplad känsloradar, kanske.

Mystiska Moa är mysteriet för de flesta. Exotisk, smygande, tyst, men med en enorm insida. Ibland glittrar det till, och hela världen kan se regnbågen hon är. Enligt Ulrika är hon även ett språkligt geni. Moa själv har inte uttalat sig i frågan.

Ursprungliga Ulrika valde språk redan i nian. Nu är hon inte lika säker på om detta är rätt för henne, men hon väljer att lita på den kvinnliga intuition hon hade redan i högstadiet. Ulrika är som en skraplott. Hon är spännande, och ibland vinner man, men oftast är det bara en rutten nit.

Lisa talar i stort sett flytande tyska, franska, italienska, latin och engelska, förutom sitt ömma modersmål svenska. Hur hon lyckas vete fåglarna. Multinationell till tänderna. Hon är nog en tysk kejsare egentligen.

Evelina har sin lägenhet i direkt anslutning till skolan, nästan. Mycket praktiskt. Evelina är avslappnad, avslappnade och grymt skön att umgås med. Try it - you will like it, that's for sure.

Anna gjorde en Angelica och anslöt sig till truppen av starka språkkvinnor i början av tvåan. Hon och Erika är politiskt engagerade och det tror jag inte att någon med skåp i källaren har missat...

Erika axlar, tillsammans med Anna, det tunga ansvaret att kunna tala ryska in the kingdom of language. Tillsammans lär de samhäll-idrott-pedagog-språk att dansa rysk folkdans. De ropar ryska slagord i källaren och spelar rysk pop på franskan.

So - now do you know!